När vi samarbetar med andra behöver vi göra vår del utan att lägga oss i det som är den andra förälderns ansvar. Samma sak gäller för föräldrasamarbetet. Det viktiga är inte att man gör exakt lika eller står för samma saker. Det är okej att vara olika. Men det underlättar för barnet när man respekterar varandra och har grundläggande gemensamma ramar så att barnet (och man själv) vet ungefär vad som gäller.
När forskare intervjuat föräldrar som nyligen separerat, beskrev föräldrarna friheten och lusten i att få vara förälder på sitt eget sätt utan att behöva kompromissa. Den känslan ska man förstås vara rädd om. Konsten är att samtidigt hitta en kommunikation som bär barnen mellan sig själv och ens medförälder. Det kan vara svårt att hålla tassarna borta från den andras föräldraskap. Få av oss har förmånen att ha fullkomlig tillit till varandra. Det är naturligt att vara upptagen av fantasier om vilka brister som kan finnas i den andras hem. Att den andra föräldern är känslomässigt frånvarande, är dålig på att laga mat eller oförmögen att styra upp barnets rutiner eller längtan efter en själv. Sådana fantasier suger energi.
Du kan inte påverka hur barnen har det i sitt andra hem utan medförälderns välsignelse och därför måste du träna dig på att släppa taget. Ha tillit till att den andra föräldern kommer att växa i sin roll. Eller hitta sätt att kommunicera så att du kan få dela din oro och i bästa fall bli lugnad. För att underlätta behöver ni diskutera graden av insyn i och rätten att kommentera varandras föräldraskap. Samma regler behöver gälla er båda. En grundregel är att ni har respekt för den andras integritet när det gäller vad som sker i det andra hemmet och under den andra förälderns tid med barnet. Om en av er har ett större behov av distans och tydliga gränser måste det få styra. Längre fram, när ert föräldrateam har satt sig, kan gränserna kanske bli mindre strikta.
Även när vi bor ihop gör vi olika som föräldrar. Barn vet att föräldrar är olika benägna att låta dem ta en glass efter middagen även när kylskåpet står i ett gemensamt hem. Med tiden kommer skillnaderna mellan era två hem antagligen att bli större. Ni utvecklas åt olika håll och barnen vänjer sig vid att ni inte gör på samma sätt. Det positiva med det är att de genom era olika intressen, ståndpunkter och sätt att se på världen får en bredare erfarenhet och kan hitta fram till det som passar dem själva.
Om gapet mellan era hem däremot är mycket stort kan det bli förvirrande och otryggt. Då går för mycket energi åt till att anpassa sig efter era olika normer.
För små barn är likvärdiga rutiner ofta till hjälp. Det är till exempel vettigt att sluta med napp samtidigt på båda ställena. Gemensamma regler kan också minska risken för att tonåringar spelar ut er mot varandra för att slippa gränssättning.
Gränssättningen mellan er behöver också utgå från vad som passar ert barn. Vissa behöver trygghet i form av samstämmiga rutiner och regler. Andra är mer bohemiska och tycker det är skönt att det finns olika sätt att göra saker på. Klarar de av att ni gör och tycker olika? Skulle de må bättre om ni kompromissade och gjorde mer på samma sätt? Samordna er genom att ha ett pågående samtal om ert eller era barns behov och utvecklingsfaser.
Är du orolig för att omsorgen brister hos din medförälder behöver du reagera och söka stöd. Då vänder du dig till familjerätten i kommunen, som kan erbjuda både individuella och gemensamma samarbetssamtal. Där kan du kommunicera din oro och får också en utomståendes syn på situationen. Är du akut orolig vänder du dig direkt till socialtjänsten i kommunen, som inleder en utredning för att kartlägga barnets situation och eventuellt vidta åtgärder.
Malin Bergström Barnpsykolog, docent och författare
8 april 2024
"Vändningen kom när vi hittade Varannan Vecka-appen. Det är mindre tjafs och båda har bättre koll. Känns så skönt!”
"Tusen tack för denna app, denna har fått oss att äntligen kommunicera!”