En ny sorts föräldraskap – helst i team

Skapa balans och håll tassarna borta

När forskare intervjuat föräldrar som nyligen separerat beskrev föräldrarna friheten och lusten i att få vara förälder på sitt eget sätt, utan att behöva kompromissa. Den känslan ska man förstås vara rädd om. Konsten är att samtidigt hitta en kommunikation med sin medförälder som bär barnen. Det kan vara svårt att hålla tassarna borta från den andras föräldraskap – få av oss har förmånen att känna fullkomlig tillit till varandra. Det är naturligt att vara upptagen av fantasier om vilka brister som kan finnas i det andra hemmet: att medföräldern är känslomässigt frånvarande, dålig på att laga mat eller oförmögen att styra upp barnets rutiner eller hantera barnets längtan efter dig. Sådana fantasier suger energi.

Öva på att släppa kontrollen och ta ansvar för din del

Du kan inte påverka hur barnen har det i sitt andra hem utan medförälderns välsignelse – därför behöver du träna på att släppa taget. Ha tillit till att den andra föräldern kommer att växa i sin roll, eller hitta sätt att kommunicera så att du kan dela din oro och i bästa fall bli lugnad. För att underlätta behöver ni prata om hur mycket insyn ni ska ha i varandras föräldraskap, och hur mycket ni får kommentera det. Samma regler behöver gälla er båda. En grundregel är att respektera den andras integritet kring det som sker i det andra hemmet och under den andra förälderns tid med barnet. Har en av er ett större behov av distans och tydliga gränser måste det få styra. Längre fram, när ert föräldrateam har satt sig, kan gränserna kanske bli mindre strikta.

Föräldrars olikheter ger barn bredare erfarenheter

Även när vi bor ihop gör vi olika som föräldrar. Barn vet att föräldrar är olika benägna att låta dem ta en glass efter middagen, även när kylskåpet står i ett gemensamt hem. Med tiden kommer skillnaderna mellan era två hem antagligen att bli större: ni utvecklas åt olika håll och barnen vänjer sig vid att ni inte gör på samma sätt. Det positiva är att barnen genom era olika intressen, ståndpunkter och sätt att se på världen får bredare erfarenheter och kan hitta fram till det som passar dem själva.

Om gapet mellan era hem däremot är mycket stort kan det bli förvirrande och otryggt för barnet. Då går för mycket energi åt till att anpassa sig efter era olika normer.

Gemensamma regler

För små barn är likvärdiga rutiner ofta till hjälp. Det är till exempel vettigt att sluta med napp samtidigt på båda ställena. Gemensamma regler kan också minska risken för att tonåringar spelar ut er mot varandra för att slippa gränssättning.

Gränssättningen behöver också utgå från vad som passar ert barn. Vissa barn behöver trygghet i form av samstämmiga rutiner och regler. Andra är mer bohemiska och tycker att det är skönt att saker kan göras på olika sätt. Klarar barnen av att ni gör och tycker olika? Skulle de må bättre om ni kompromissade och gjorde mer på samma sätt? Samordna er genom att ha ett pågående samtal om ert eller era barns behov och utvecklingsfaser.

Orolig för omsorgen hos medföräldern?

Är du orolig för att omsorgen brister hos din medförälder behöver du reagera och söka stöd. Vänd dig till familjerätten i kommunen, som kan erbjuda både individuella och gemensamma samarbetssamtal. Där kan du sätta ord på din oro och få en utomståendes syn på situationen. Är du akut orolig vänder du dig direkt till socialtjänsten i kommunen, som inleder en utredning för att kartlägga barnets situation och vid behov vidta åtgärder.

Sammanfattning – föräldraskap i team

• Samarbetet underlättas av att det finns en grundtillit mellan er och att var och en sköter sin del.
• En grundregel är att respektera den andras integritet när det gäller vad som sker i det andra hemmet och under den andra förälderns tid med barnet.
• Barn kan berikas av föräldrars olikheter. Men blir skillnaderna för stora kan det bli tufft för barnet – då behöver ni prata om hur ni kan jämka ihop er för att göra livet enklare för barnet.
• Är du orolig för att medföräldern brister i omsorgen behöver du reagera och söka stöd, hos familjerätten eller socialtjänsten.