Kan man tvinga barn att bo växelvis?
Frågan om det är okej att tvinga sina barn att bo växelvis är vanlig. Det visar hur svårt det kan vara att komma överens när det är många viljor som ska fram. Här får du veta mer om barns rättigheter och hur man som förälder kan tänka för att hitta ett boende som fungerar för alla.
Växelvis boende är bra för många barn
Forskning visar att många barn mår bra av växelvis boende då boendeformen ger barnet stabila relationer med båda föräldrarna och vardagen blir naturlig med båda. Barn som bor växelvis är också särskilt nöjda med relationen till sina pappor som genom det växelvisa boende tar mer ansvar än vad som kanske skett tidigare när föräldrarna levde tillsammans.
Två hem ställer särskilda krav
Växelvis boende ställer dock särskilda krav på både barn och föräldrar. Kommunikationen och samarbetet mellan föräldrarna behöver generellt vara extra bra och det är viktigt att bo förhållandevis nära varandra för att underlätta barnets skolvägar och förflyttning till aktiviteter. En grundläggande förutsättning är i allmänhet att alla, inklusive barnet, tilltalas av idéen att bo med båda sina föräldrar och ha två hem.
Växelvis boende kan se ut på flera olika sätt
Många tänker på varannan vecka-schema när man säger ’växelvis boende’. Det finns dock flera olika scheman som alla innebär att barnet bor ungefär 50/50 hos båda föräldrarna. Exempelvis:
- 223-schema
- 225-schema
- 77-schema
Intervallerna hos varje förälder kan också vara kortare eller längre, exempelvis 2+2-veckor istället för 1 + 1 vecka och så vidare. Huvudtanken är oavsett att barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna.
Föräldrars beslut om växelvis boende
Det är barnets vårdnadshavare som bestämmer hur och var barnet ska bo. Som förälder och vårdnadshavare är det viktigt att tänka på att barn har rätt att få information om vad som händer i deras liv och varför, på en nivå som de kan förstå. De har också rätt att få säga vad de tycker om det som händer i livet och det har rätt att bli lyssnade på av sina föräldrar. Att få information och prata gör livet begripligt för både barn och vuxna. För föräldrar är samtalen en viktig källa till information för att fatta kloka beslut som kan hålla på längre sikt.
Omständigheter som kan påverka barns vilja att bo växelvis
Om barnet säger eller på andra sätt visar att den inte vill bo växelvis är det viktigt att försöka förstå vad det är som gör att barnet känner så. Det kan handla om:
- Barnets ålder eller personliga preferenser
Små barn behöver ofta tät kontakt och då kan ett schema med fler byten vara en lösning. Andra barn är äldre men vill trots det inte bo växelvis. - Praktiska omständigheter
Är det för långt från något av hemmen till exempelvis skola eller aktiviteter som gör det för jobbigt för barnet att åka fram och tillbaka varje dag? Finns husdjur som barnet inte vill lämna? Blir det väldigt stressigt eller många konflikter hemma hos någon av föräldrarna? Jobbar någon av föräldrarna mycket så barnet blir ensamt ofta? Andra familjemedlemmar som kanske tar mycket uppmärksamhet? - Anknytning till förälder
Har barnet en särskilt stark anknytning till en av föräldrarna som gör det svårt att vara ifrån föräldern så mycket som 50-procent av tiden? - Ansvarstagande barn
Är barnet oroligt för någon av föräldrarna och har svårt att lämna på grund av det?
Så kan man göra som förälder
Om föräldrarna är överens om att barnet skulle må bäst av att bo växelvis är det bra att prata med barnet om varför man tror det är viktigt att bo hos båda. För att nå en mellanväg som alla kan acceptera kan man prova att:
- Hitta ett växelvis schema som bäst svarar mot barnets behov. Kanske 223-schema för barnet som saknar mycket och där ett varannan vecka-schema skulle vara för lång tid att vara ifrån föräldrarna. Utvärdera under några månader innan ev byte.
- Vara extra närvarande med barnet och tillsammans underlätta övergångar och andra utmaningar extra mycket en tid.
- Prova att gå ner lite i tid hos en förälder kanske torsdag – söndag varannan vecka till en början (istället för måndag – måndag) och boosta med en middag på varje tisdag hos föräldern som barnet bor lite mindre hos. Det kan ge barnet chans att vänja sig och sedan trappa upp till 7/7.
- Utvärdera och hålla samtalet igång när tiden går.
Tvång funkar sällan i längden
Även om forskningen visar att barn i allmänhet mår bra av att bo växelvis finns undantag. Föräldrar behöver vara lyhörda för det och försöka hålla samtalet igång med barnen. För det är svårt att åka och hämta en motsträvig 15-åring som bestämt sig för att stanna hos pappan oavsett vad föräldrarna kommit överens om.
Så acceptans behövs, snarare än tvång. Och det är rimligt eftersom det är barnen som tar lejonparten av ansvaret för det växelvisa boendet när de växer upp.
Läs mer…
Om barns boende – växelvis eller på annat sätt
När får barn bestämma själva var de ska bo?
