”Hur kan jag dämpa våra vuxenkonflikter?”

Varför blir vi föräldrar så arga?

För den som känner sig rejält sviken, stukad eller arg på sin medförälder efter en separation är det extra svårt att flytta fokus från den infekterade vuxenrelationen till hur konflikterna drabbar barnet. Man vill inte vara förnuftig när man är arg.

Impulserna från känslocentrum har företräde framför resonerande och logik och påverkar våra muskler och vårt beteende innan vi hinner stoppa oss själva. Men med hat och bråk fortsätter ni att lägga energi på varandra.

Malin Bergström, barnpsykolog och forskare

Om ni kyler ner den infekterade kontakten frigör ni energi åt både ert barn och er själva. Att dämpa föräldrakonflikterna är viktigt – för barnens skull!

Vad kan jag göra för att dämpa föräldrakonflikterna?

Ett första steg är att inse att även om jag har varit en del av bråken tidigare – och kanske till och med startat en del konflikter – kan jag nu välja att agera annorlunda och inte bidra med mer aggression. Fundera också över varför du reagerar så starkt i relationen till medföräldern. Det är ett viktigt första steg. Därefter kan du prova något av följande.

Försök att acceptera situationen som den är

Det här är ofta svårt. Kanske har du blivit lämnad och fått hjärtat krossat. Samtidigt ska du hjälpa till när barnen ska vara halva tiden hos medföräldern – fast mindre tid med barnen är det sista du egentligen önskar. Det är en tuff situation. När vi skriver ”försök acceptera” betyder det inte att du ska tycka om det som händer, utan att du accepterar att det ser ut som det gör i stället för att arbeta mot det som är*. Acceptans frigör energi, och du kan lägga mer kraft på att ordna det så bra som möjligt för dig och barnen – och så småningom kanske också för medföräldern, när ert samarbete förhoppningsvis fungerar bättre.

*Obs! Om medföräldern utsätter barnet eller dig för hot, våld eller andra brott är det viktigt att du omgående söker hjälp hos polisen och socialtjänsten.

Etablera en neutral kommunikation

Ett kärvt tonläge i en separation är snarare regel än undantag. Även med en i grunden bra relation är det lätt att bråk blossar upp. Övergående bråk har ingen avgörande betydelse för barnet – det viktiga är att ni inte fastnar i dem. Ju intensivare konflikten mellan er är, desto snabbare behöver ni etablera en neutral kommunikation som skapar distans. Neutral kommunikation innebär att ni kommunicerar utan att tillföra mer aggression till en redan upphettad situation.

Tänk arbetskollega

Ibland hjälper det att tänka på medföräldern som en arbetskollega som du har gemensamma ansvarsområden med. Då är det självklart att hälsa, svara när den andra hör av sig och utgå från att medföräldern, precis som du själv, vill väl och jobbar mot samma mål. Även om det känns konstigt och en aning krystat i början kan det vara bra att hålla fast vid den ”professionella relationen”, i stället för att ramla in i gamla mönster som leder till regelrätta bråk.

Försök avhålla dig från att ge igen

Stark ilska kan leda till att man använder sina barn för att komma åt medföräldern – hämnden blir viktigare än barnens välbefinnande. Kanske struntar man i överenskommelser om att hämta en viss tid, eller planerar aktiviteter i den andra förälderns vecka. Det skapar förvirring och besvikelse hos barnen och ilska hos medföräldern. Syftet med den typen av respektlöshet kan vara att späda på konflikten, och svarar du då med ilska har du gett din medförälder vad hen önskade. Kan du i stället förhålla dig neutral och inte ge beteendet näring ökar chansen att det självdör – beteenden förstärks när de ger utdelning. Tänk igen på er nya relation som ”arbetskollegor”!

Prata med barnet

Barnet behöver hjälp att förstå den här typen av situationer, men balansgången mellan att förklara och att baktala den andra föräldern är svår. Kanske bekräftar du att föräldern är arg på dig och att det bidrar till att hen kommer sent eller inte dyker upp. Barnet behöver höra att det inte bär någon skuld till att relationerna trasslar, och kan behöva stöd i att berätta hur det känns – både för dig och för sin andra förälder. Bekräfta att du ser ditt barns utsatthet i konflikterna mellan er. Samtalen hjälper dig också att förstå hur du kan underlätta för och skydda ert barn. Kan du inte konkret hjälpa barnet att slippa det som det lider av eller skräms av, kan du stärka barnet i hur det kan skydda sig självt.

Det här kan du göra om det ändå uppstår konflikter

Försök komma ihåg att dina insatser för förändring aldrig är förgäves för barnet! Barn märker när man anstränger sig, och det tar tid att ändra mönster. För att komma vidare kan du göra så här:

• Minimera kontakten med din medförälder ett tag och använd Varannan Vecka-appen för att samla all kommunikation om barnet på ett och samma ställe. Det avlastar i vardagen, och ni undviker muntliga bråk som lätt eskalerar.
• Låt överlämningarna ske på förskolan eller i skolan för att slippa mötas. På helger och lov kan ni ta hjälp av släktingar.
• Baktala aldrig medföräldern inför barnet, men sätt (på en lagom nivå) ord på era svårigheter.
• Skärskåda hur barnet påverkas (här har du din starkaste motivation). Vad ser, hör och känner barnet? Hur kan det skonas?
• Uppmuntra inte barnets bråk med sin andra förälder, men stärk barnet att säga ifrån.
• Träna på att tala positivt om det som medföräldern gör bra: ”Mamma är verkligen bra på att heja när du spelar basket.”
• Om din medförälder har svårt att hålla överenskommelser behöver barnet få prata om den osäkerhet det skapar.
• Fundera över när barnet blir äldre och ska ha sin studentmottagning, även om den ligger långt fram i tiden. Hur vill du att er föräldrarelation ser ut då? Vad kan du göra för att det ska bli så?
• Ta hand om dig! Vad behöver du för att må bra och känna dig trygg? Gör mer av det och byt fokus till det som fyller på din energi!

En sak till…

Relationer är något man gör, inte något man har. Det tar tid och kräver energi att bryta gamla mönster och skapa nya. Om du gör det du kan från din sida för att minimera föräldrakonflikterna, och dämpa dem som ändå uppstår, har du satt ditt barn först på ett av de mest betydelsefulla sätt som finns!