Skip to main content
Föräldrar   »   Hur mår barn när föräldrar slutar kommunicera med varandra?

Hur mår barn när föräldrar slutar kommunicera med varandra?

När föräldrar slutar kommunicera finns i princip alltid en djup konflikt bakom. För barnet blir det ofta extra tufft för barn behöver att de vuxna tar sitt ansvar och äger vuxenkommunikationen. Annars hamnar barn lätt i kläm och tvingas ta ansvar för en vuxenrelation de inte har någon makt över.

Ibland är det svårt att få till ett okej föräldrasamarbete efter separationen. Man vill gå vidare men konflikterna bara upprepas. Fokus är ofta på föräldrarna och inte barnet. För en del kan det kännas så svårt att man tänker att det är bättre att inte kommunicera alls med medföräldern:

”Det blir ju ändå bara fel! Om vi inte pratar är det åtminstone inga bråk och lugn och ro.”

Eller? Stämmer det? 

“Vi kan väl inte ha en konflikt om vi aldrig kommunicerar?”

Jo, det kan ni. För föräldrar som är sams är det naturligt (och viktigt) att kommunicera med varandra. En del pratar ofta i telefon medan andra kommunicerar kortfattat via chatt eller sms. Att aldrig kommunicera trots att man har gemensamma barn under arton år tillsammans visar att det finns konflikter i botten. Det är dessa outredda konflikter som byggs på över tid som är skadliga för barn (och föräldrar). En långvarig, envis tystnad mellan föräldrar är precis lika mycket konflikt som när föräldrar gapar och skriker på varandra. Permafrostkonflikten visar sig bara på ett annat sätt, genom en kännbar tystnad och dålig stämning.

Goda relationer ingår i föräldraansvaret

En av våra viktigaste uppgifter som föräldrar är att lära våra barn hur vi bör förhålla oss till andra människor. Vi behöver visaa barnet hur man bygger trygga relationer. När vi separerar och barnet kanske börjar bo växelvist ställs också högre krav på oss att planera och kommunicera väl för att barnets vardag ska fungera. Vi behöver hjälpa till att packa väskan inför nästa vecka när barnet är mindre och vi planerar tillsammans med barnet (och medföräldern) i takt med att barnet blir äldre.

Vi behöver också hjälpa barnet i dess relationer till sina viktiga vuxna. I första hand medföräldern men också andra som syskon, kusiner och vänner. Det skapar en gemenskap kring barnet som förmedlar trygghet.

När föräldrar slutar prata lägger de ansvaret på barnen

När vi vuxna inte tar ansvar för föräldrarelationen och slutar kommunicera med varandra om barnet flyttas ansvaret för planering och kommunikation till barnet. Man kan likna det vid att föräldern genom passivitet avsäger sig den del av föräldraskapet som handlar om att hjälpa barnet i dess relationer.

För barnet kan det innebära att föräldrarnas dåliga stämning/konflikt “flyttar in” i barnets liv och blir något som barnet tvingas tackla varje dag. Det kan leda till stress, skuldkänslor och ångest om barnet tvingas agera budbärare eller medlare mellan föräldrarna. Detta är ohållbart för barn på lång sikt då barnet aldrig kan “vinna” eller “lyckas” då lösningen på konflikten inte finns hos barnet utan hos föräldrarna. Föräldrar kan hjälpa sina barn genom att återuppta kommunikationen med varandra och på så sätt ta återta ansvaret för barnets vardag.

Vad kan jag göra för att undvika “permafrost” och skydda barnet?

En bra utgångspunkt är att inse att du som förälder behöver engagera dig och hitta kommunikationskanaler som fungerar med medföräldern – och med barnet i takt med att hen blir äldre och mer självgående. Oavsett hur gammalt barnet blir behöver föräldrarna ha egna kanaler för att kommunikation. Bara vetskapen om att ni kan nå varandra om det behövs utan konflikt brukar vara bra för barnet.

Fundera kring bästa formen av kontakt

Du känner din medförälder och har nog ganska god uppfattning om skälen för konflikterna och tystnaden. Vilka lösningar kan du se för framtiden?

Bekanta dig med Varannan Vecka-appen 

När kommunikationen helt upphört brukar det ofta ligga ganska djupa konflikter bakom. Appen kan då vara ett smidigt sätt att kommunicera med full fokus på barnet men med lite distans mellan er föräldrar så att inte nya konflikter uppstår. Prova att bjuda in medföräldern till appen. Det kan vara så att medföräldern också vill ha en förändring för barnets bästa.

Prata med barnet

Det är viktigt att barnet får veta att det inte är deras fel att föräldrarna slutat kommunicera. Det är viktigt att barnet får prata om det som händer och att vi vuxna lägger våra egna behov åt sidan och lyssnar. Målet är alltså inte att vi föräldrar ska presentera snabba lösningar. Vi behöver bekräfta att vi finns där, att vi förstår och att vi försöker göra vad vi kan på vår sida för att nå fram till medföräldern. På så sätt lyfter vi ansvaret från barnet tillbaka till oss själva och förhoppningsvis även medföräldern.

Fortsätt!

Du kan bara ta ansvar för ditt eget agerande för att smälta permafrosten. Kom ihåg, det märks när föräldrar anstränger sig och det betyder mycket! 


 

Sammanfattning – Hur mår barn när föräldrar slutar kommunicera med varandra

  • “Permafrost” eller långvarig kompakt tystnad mellan föräldrar visar att det finns en konflikt i botten som omöjliggör kommunikation kring barnet.
  • Genom sin tystnad lägger föräldrarna ansvaret för kommunikationen på barnet som tvingas leva med föräldrarnas tysta konflikt varje dag.
  • För barn kan det leda till bland annat stress, oro och ångest då lösningen på konflikten aldrig finns hos barnet och alltid hos föräldrarna.
  • Ta ansvar för ditt barns mående och ändra ditt eget beteende:
    Bekanta dig med vår app och bjud in medföräldern
    Ta hjälp utifrån om det behövs.
    Prata med barnet: lyft ansvaret för föräldrasamarbetet från barnet och hjälp barnet förstå att det inte är barnets fel att det blivit så här.
    Fortsätt göra vad du kan på din sida för att skapa en god kommunikation kring barnet. Ansträngningar märks, särskilt för barn!

Läs mer:

Ständiga bråk mellan föräldrar – hur blir det för barnen?

Hur kan jag dämpa föräldrakonflikterna?

Läs mer:

Bris rapport Lyssna på mig! Om barns känslor, tankar och upplevelser av skilsmässa 








Elisabeth Scholander, jurist och familjeexpert