Kan små barn bo växelvist?
Det är omvälvande att bli förälder till ett barn. För de som separerar medan barnet är litet eller kanske innan barnet är fött kan det lägga en extra dimension av utmaning kring samarbetet om barnet. Ur barns perspektiv är det dock naturligt att bli omhändertaget av flera personer under sina första år. Många föräldrar delar i någon mån föräldraledigheten med varandra. Över 80 procent av alla barn är inskrivna på förskolan. Det är alltså möjligt för barn att knyta an till flera närvarande vuxna tidigt. Många föräldrar under ändå ”Vad behöver små barn?” ”Är det lämpligt med växelvist boende för småbarn under tre år?”
Barnpsykologen Malin Bergström ger råd om vad du som förälder eller närstående till ett litet barn behöver tänka på.
Barnen mår bäst av anknytning till båda sina föräldrar
Livet för nyblivna föräldrar
Det är helt naturligt att som nybliven förälder längta efter lugn och ro med sin bebis. För den som ska få igång amning eller matning kan medförälderns önskan om att också få ta hand om sitt barn nästan kännas som ett intrång. Som nybliven förälder är du i ett kraftfält av biologiska, psykologiska och sociala drivkrafter som gör dig särskilt känslosam och sårbar. Tanken på att behöva vara ifrån sin bebis kan väcka känslor av ångest och ilska. Känslorna kan förstärkas av frågor eller krav på växelvist boende för en liten bebis.
Om spädbarns behov
Ur barnets perspektiv är det viktigt att bli omhändertagen av alla sina föräldrar från början. Om föräldern tidigt är engagerad ökar nämligen chansen att hen kommer att fortsätta vara närvarande som förälder. När barn blir omhändertagna av varje förälder på egen hand väcks förälderns lyhördhet och barnets anknytningsrelation aktiveras.
Barnets anknytningssystem slår på när det blir ledset, trött eller hungrigt och söker trygghet, skydd och tröst. När exempelvis en pappa lugnar barnet frigörs hormonet oxytocin i hans kropp och hans känslomässiga lyhördhet för barnet ökar. Om mamman alltid är närvarande och ”rycker in” händer inget av detta mellan pappan och barnet. Det riskerar istället att befästa hans roll som mindre viktig än mamman – även när barnet är äldre.
Historiskt har mammornas försprång i kontakten med barnen bidragit till att många barn förlorat kontakten med sin pappa efter en separation.
Parallella relationer
För barn är det svårt att förlora kontakten med en förälder, även om den föräldern haft en biroll. Idag vet vi att barns anknytningsrelationer till båda föräldrarna utvecklas parallellt under de första åren. Det är alltså helt naturligt att de existerar sida vid sida så länge båda föräldrarna ges chansen att ensam ta hand om barnet. Det kan vara en bra utgångspunkt för funderingar om växelvist boende längre fram.
Är övernattningar i två hem bra eller dåligt för de minsta barnen?
När vi planerar för små barns umgänge och boende måste vi utgå från erfarenhet och teoretisk kunskap eftersom det saknas vetenskapligt stöd.
Det bästa för barnen tycks vara att man successivt bygger upp tryggheten med båda föräldrarna. Innan bebisen bor och sover hos båda turas man istället om att vara med barnet på dagarna och byts av ofta.
Om ni separerar under bebisens första år bör ni utgå från hur ansvarsfördelningen om ert barn sett ut innan separationen. Har ni samma vana att ta hand om barnet och liten tyr sig till båda kan ni turas om. Börja med korta perioder och öka tiden med varje förälder när ni känner att det fungerar. Tänk timmar och inte dagar under det första halvåret efter separationen.
Kan ni inte ses så ofta kan det ta lite längre tid innan föräldra-barnrelationen sätter sig. Det är förstås ingen fara. Sånt är livet. Man behöver ta hänsyn till det och att det leder till att det ofta tar längre tid innan barnet kan tillbringa längre perioder hos föräldern. Det gäller även övernattningar. Barn och föräldrar har också olika behov. Det viktigaste är att barnet och ni finner er tillrätta och trivs.
Bygg tillit till varandras omsorgsförmåga!
När man separerat eller kanske aldrig bott ihop har man ofta mindre förtroende för varandras föräldraförmåga än när man är ett par under samma tak. Det kan därför bli mer känslomässigt laddat att ha barnet varannan natt. Förmodligen vill den förälder som haft hand om barnet mest i början, vara tillgänglig om barnet vaknar och är ledset. Det kan vara svårt för den andra föräldern att förstå att övernattningarna är särskilt känsliga, eftersom man ändå sover på natten.
Om en förälder har svårt att släppa taget, hjälper det om den andre föräldern är mjuk och lyhörd för barnets behov. Man kan bekräfta att man ser oron hos medföräldern men samtidigt försäkra hen om att barnet kommer att tas om hand och tröstas när det vaknar. För att oron ska släppa måste dock den andre föräldern få prova för att få chansen att hitta sina sätt att lugna barnet på nätterna.
Gör en långsiktig plan tillsammans
Om man själv känner separationsångest och skräck när man lämnar barnet på förskolan får barnet sämre förutsättningar att trivas. På samma sätt kan barnet reagera negativt på bristande respekt och tillit mellan föräldrarna i samband med övernattningar.
Det allra bästa är om ni kan prata ihop er och göra en långsiktig plan och upptrappning som alla kan leva med. Kom ihåg att visa respekt för varandras känslor och behov. Förklara för varandra varför ni reagerar som ni gör och berätta om de rädslor ni har. Ingen är proffs på att ta hand om ett barn i början. Dela med er av era erfarenheter och situationer då ni upplevt att ni inte lyckats trösta eller lugna barnet. Pardoxalt nog kan det vara lättare att lita på den som vågar visa sin osäkerhet än den som aldrig gör det. Föräldrar behöver också vara ödmjuka inför att barnet har en egen personlighet och vilja och att planen måste utgå från barnet. Det kan vara mammigt eller pappigt i perioder. Barnet kan också bli förkylt och föredra en förälder framför den andra under tillfrisknandet.
