Begreppet ’barnets bästa’ hörs ofta när det gäller bedömningar kring barn och deras liv, bland annat i domstol. Här får du veta mer om vad det betyder och vilken faktorer som kan påverka domstolarnas bedömning.
Tingsrättens uppgift i mål rörande barn är att ta reda på vilken lösning som är bäst förenlig med barnets bästa. Hur bedömningen går till beror på vilka yrkanden som har framställts av föräldrarna. Det kan handla om “allt”, det vill säga vårdnad, boende och umgänge. Det kan också handla endast var barnet ska bo eller om barnet ska ha umgänge med en förälder eller ej.
Utifrån reglerna i föräldrabalken och rättspraxis på området finns flera omständigheter som vanligen ingår i domstolens prövning av barnets bästa. Beroende på vad målet gäller kan alla, flera eller ett fåtal av dessa vara intressanta vid domstolens bedömning.
En av de viktigaste omständigheterna vid bedömningen av barnets bästa är en förälders lämplighet. Det gäller särskilt frågor om vårdnad och boende där en förälder har stort ansvar för barnet i vardagen. Beteenden som kan göra en förälder mindre lämplig kan vara om föräldern:
En annan grundläggande omständighet är föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Samarbetsförmågan är så viktigt att den särskilt har omnämnts i föräldrabalken 6 kap 5 §.
Rent praktiskt betyder det att samarbetet vid gemensam vårdnad ska fungera någorlunda konfliktfritt. Föräldrarna måste inte alltid måste tycka likadant. Men de måste kunna hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet.
En annan omständighet som är extra viktig är barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar (FB 6 kap. 2a §). Bestämmelsen innebär att domstolen ska se till vem av föräldrarna som sannolikt kan främja en nära och god kontakt mellan barnet och den andra föräldern. En förälder kan på så sätt ”diskvalificera sig” i en framtida process genom att idag sabotera barnets relation med den andra föräldern.
Barn har en grundläggande rättighet att uttrycka sina åsikter och önskemål om sina liv vilket framgår av både Barnkonventionen och föräldrabalken. Det betyder att domstolen, vid bedömning av barnets bästa, måste ta hänsyn till barnets vilja. Det ska ske med beaktande av barnets ålder och mognad.
I lagen anges ingen särskild ålder när barnets vilja ska börja respekteras. Således har även yngre barn barn rätt att få information om vad som händer dem i livet och de har också rätt att säga vad de tycker. Från ungefär tolv års ålder väger barnets egen åsikt allt tyngre. Rätten att uttrycka sin mening innebär också att barn även rätt att inte ha någon åsikt, vilket kan vara viktigt för att undvika situationer där barn känner sig tvingade att välja mellan sina föräldrar.
Principen finns för att skapa stabilitet för barnet genom att barnet får bo kvar i sin invanda miljö. Det är ett skydd för barnet att inte behöva flytta till en ny miljö med nya rutiner. Rent praktiskt kan kontinuitetsprincipen ibland stå i motsats till barnets rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Det blir fråga om en bedömning från fall till fall. Betydelsen av kontinutitesprincipen ska heller inte överskattas. De omställningsproblem som en överflyttning av barnet kan innebära för barnet kan i en del fall vägas upp av de fördelar som väntas av att barnet genom flytten kan få en bättre kontakt med båda sina föräldrar.
Domstolens bedömning av barnets bästa gör vid en sammanvägning av omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolen tittar särskilt på:
Beroende omständigheterna kan en eller flera av dessa punkter påverka tingsrättens bedömning av barnets bästa. I ’barnets bästa’ ingår också att inga andra skäl får väga tyngre än det som är det bästa för barnet.
Elisabeth Scholander Familjerättsjurist och medlare, specialiserad på konfliktlösning för familjer
17 april 2024
"Vändningen kom när vi hittade Varannan Vecka-appen. Det är mindre tjafs och båda har bättre koll. Känns så skönt!”
"Tusen tack för denna app, denna har fått oss att äntligen kommunicera!”
