Domstolens bedömning av ’barnets bästa’

Tingsrättens uppdrag i mål som rör barn

Tingsrättens uppgift i mål som rör barn är att ta reda på vilken lösning som bäst stämmer överens med barnets bästa. Hur bedömningen går till beror på vilka yrkanden föräldrarna har framställt. Det kan handla om ”allt”, det vill säga vårdnad, boende och umgänge – eller enbart om var barnet ska bo eller om barnet ska ha umgänge med en förälder eller inte.

Viktiga omständigheter

Utifrån reglerna i föräldrabalken och rättspraxis på området finns flera omständigheter som vanligen ingår i domstolens prövning av barnets bästa. Beroende på vad målet gäller kan alla, flera eller bara ett fåtal av dem bli aktuella i bedömningen.

Förälders lämplighet

En av de viktigaste omständigheterna vid bedömningen av barnets bästa är en förälders lämplighet. Det gäller särskilt frågor om vårdnad och boende där en förälder har stort ansvar för barnet i vardagen. Beteenden som kan göra en förälder mindre lämplig kan vara om föräldern:

• aktivt missbrukar narkotika eller alkohol så att det påverkar föräldraförmågan
• kränker eller utnyttjar barnet, medföräldern eller någon annan familjemedlem fysiskt eller psykiskt
• påverkar barnet till att tycka illa om den andra föräldern
• på andra sätt saboterar relationen mellan barnet och den andra föräldern (umgängessabotage)
• omöjliggör samarbetet kring barnet på andra sätt
• lider av allvarlig psykisk ohälsa som påverkar föräldraförmågan och omhändertagandet av barnet.

Föräldrarnas samarbetsförmåga

En annan grundläggande omständighet är föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Samarbetsförmågan är så viktig att den särskilt har omnämnts i föräldrabalken 6 kap 5 §.

Rent praktiskt betyder det att samarbetet vid gemensam vårdnad ska fungera någorlunda konfliktfritt. Föräldrarna måste inte alltid tycka lika, men de måste kunna hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet.

Barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar

En annan omständighet som är extra viktig är barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar (FB 6 kap. 2a §). Bestämmelsen innebär att domstolen ska se till vem av föräldrarna som sannolikt kan främja en nära och god kontakt mellan barnet och den andra föräldern. En förälder kan på så sätt ”diskvalificera sig” i en framtida process genom att idag sabotera barnets relation med den andra föräldern.

Barnets rätt att komma till tals

Barn har en grundläggande rättighet att uttrycka sina åsikter och önskemål om sina liv vilket framgår av både Barnkonventionen och föräldrabalken. Det betyder att domstolen, vid bedömning av barnets bästa, måste ta hänsyn till barnets vilja. Det ska ske med beaktande av barnets ålder och mognad.

I lagen anges ingen särskild ålder för när barnets vilja ska börja respekteras. Även yngre barn har alltså rätt att få information om vad som händer i deras liv, och rätt att säga vad de tycker. Från ungefär tolv års ålder väger barnets egen åsikt allt tyngre. Rätten att uttrycka sin mening innebär också en rätt att inte ha någon åsikt – viktigt för att barn inte ska känna sig tvingade att välja mellan sina föräldrar.

Kontinuitetsprincipen

Kontinuitetsprincipen finns för att skapa stabilitet för barnet: barnet ska få bo kvar i sin invanda miljö och skyddas från att behöva flytta till en ny miljö med nya rutiner. I praktiken kan principen ibland stå i motsats till barnets rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, och då görs en bedömning från fall till fall. Betydelsen av kontinuitetsprincipen ska inte heller överskattas – omställningsproblemen vid en flytt kan i en del fall vägas upp av att barnet genom flytten får en bättre kontakt med båda sina föräldrar.

Sammanfattning – så bedömer domstolen barnets bästa

Domstolens bedömning av barnets bästa görs genom en sammanvägning av omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolen tittar särskilt på:

• Föräldrarnas lämplighet
• Föräldrarnas samarbetsförmåga
• Risken att en förälder utsätter barnet eller någon närstående för våld eller övergrepp
• Barnets behov av båda sina föräldrar
• Barnets rätt att komma till tals (barnets vilja)
• Kontinuitetsprincipen (att domstolen inte i onödan ska ändra på barnets rutiner och vardag om barnet har det bra)

Beroende på omständigheterna kan en eller flera av punkterna påverka tingsrättens bedömning. I ’barnets bästa’ ingår också att inga andra skäl får väga tyngre än det som är bäst för barnet.