Om barns boende – växelvis eller på annat sätt

Allmänna utgångspunkter

Uppdelningen av barnets boende ska kännas smidig och rättvis och ge barnet vad det behöver. Det avgörande när ni planerar är era möjligheter att skapa en vardag med barnet. Är barnet väldigt pappigt och behöver tät kontakt? Har tonåringen fullt upp med sin egen tillvaro och behöver två föräldrar som håller koll? Andra faktorer som spelar roll är hur ni bor, era arbetstider, er ekonomi, er hälsa och omsorgsförmåga samt ert engagemang som föräldrar. Alla beslut om barnets boende ska fattas utifrån barnets bästa, med hänsyn till era förutsättningar.

”Det är viktigare att barnet trivs med sitt boende än att det känns rättvist för er föräldrar.”

Malin Bergström, barnpsykolog och forskare

Vem bestämmer om barnets boende?

De flesta föräldrar har gemensam vårdnad om barnet och fattar då gemensamma beslut om boendet och andra viktiga frågor. Är en förälder ensam vårdnadshavare bestämmer hen själv om boendet. Oavsett hur vårdnaden ser ut är det bra att ha en öppen dialog och arbeta för ett gott samarbete i föräldrateamet.

Växelvis boende

Växelvist boende innebär att barnet har två hem och bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna. Forskning om barns hälsa och välbefinnande efter en separation visar att vardagskontakt med båda föräldrarna passar många barn. Studier har visat att barn från ungefär tre års ålder generellt mår bra i växelvist boende – för yngre barn saknas tillförlitliga studier.

Det betyder dock inte att växelvist boende passar just ert barn och er familj, och olika boendeformer kan passa olika bra under olika perioder. När vi tänker på växelvist boende tänker vi ofta på varannan vecka, och för många barn och föräldrar passar den rytmen: en jämn och rättvis tidsfördelning som är enkel att ha koll på. Men schemat kan egentligen se ut hur som helst, så utgå från vad som passar er när ni planerar.

Olika tidsfördelning av det växelvisa boendet

Det växelvisa boendet kan delas upp i tid på olika sätt, exempelvis 7+7 dagar – det vill säga varannan vecka. Andra familjer har kortare intervaller, som ett 2+2+3-schema, eftersom en hel vecka utan den ena föräldern är alldeles för lång tid för en del barn.

För barn som har svårt med omställningar kan längre perioder vara att föredra, medan täta byten passar bättre för den som längtar. Det är vanligt att små barn flyttar ofta, flera gånger i veckan, att skolbarn byter varje vecka och att tonåringar bor i fjortondagarsperioder.

Se till att bo nära varandra

Man får vara ödmjuk inför att det kan vara svårt att hitta bra bostäder nära varandra vid en separation. En del föräldrar missar dock barnens behov och flyttar medvetet en bra bit ifrån varandra. Det är förståeligt att behöva fysiskt avstånd som vuxen, men för barnet kan det medföra stora svårigheter. Är avståndet för långt är risken stor att barnet tröttas ut av allt resande och till slut tvingas bo hos bara en förälder. Det är sällan bra för barn som vill bo med båda.

Försök därför ordna nya hem i samma stadsdel, längs samma busslinje eller åtminstone i samma kommun. Då kan barnet ta sig mellan sina två hem och fortsätta leva sitt liv utan alltför stor ansträngning. Ni föräldrar får det också enklare när barnet kan röra sig tryggt på egen hand utan att ni ständigt behöver skjutsa. Tänk helhet för barnet!

Booster kan hjälpa mot längtan

För barn som bor varannan vecka kan en extradag – en ”booster” mitt i den andra förälderns vecka – göra att barnet (och föräldrarna) längtar mindre. Barnet kan också ha fasta dagar hos respektive förälder, vilket gör det lätt för er att ta ansvar för träningar och andra aktiviteter.

Växelvist boende behöver inte heller innebära att barnet bor exakt lika mycket hos er båda. Att anpassa schemat efter skolväg, aktiviteter och era arbetstider kan underlätta vardagen för alla. Behöver barnet bo mest i sitt ena hem kan en långhelg kompletteras med en eller ett par kvällar i veckan hos den andra föräldern. Blir det praktiskt eller känslomässigt bökigt att sova i båda hemmen kan ni ändå hjälpas åt: hämta, läsa läxor, följa med på fritidsaktiviteter eller äta middag tillsammans.

När barnet bor hos en förälder och har umgänge med den andra

Ibland passar det bäst att barnet bor hos en av er. Bor barnet mindre än en tredjedel av tiden hos den ena föräldern handlar det om umgänge snarare än växelvist boende. Kanske mår barnet bättre av en fast punkt och färre övergångar. Kanske bor ni vuxna så långt ifrån varandra att det inte är rimligt att barnet ska bära ansvaret genom att resa långt varje dag.

För många som har barnet på heltid är ansvarsfördelningen en förlängning av hur det såg ut när ni bodde ihop. Fördelarna är att livet blir förutsägbart och att du slipper kompromissa och längta. Du slipper frustration över din medförälders bristande engagemang, och det är upp till dig att skapa ett hem där det är lugnt, tryggt och ibland också glatt.

Utmaningarna är att få orken att räcka till och att få ihop umgänge och sociala aktiviteter med barntillvaron. Det kan också krävas en stor insats av boendeföräldern för att barnet ska få ett vettigt umgänge med den förälder det inte bor hos. Märker du att barnet längtar och saknar kan du känna dig hjälplös och behöva lägga kraft på att engagera den andra föräldern.

Ekonomin påverkas

När barnet bor hos dig på heltid har du rätt till underhållsbidrag från den andra föräldern. Men din ekonomi påverkas inte bara av utgifterna för barnet – även ditt yrkesliv påverkas när du står för samtliga vab-dagar och anpassar arbetstiden efter barnets behov.

Som ensamstående är det viktigt att förskola, skola och fritidsverksamhet fungerar för både dig och barnet. Engagera gärna ditt nätverk av familj och vänner för att få luft i schemat, avlastning och sällskap. Tänk på att andra viktiga vuxna kring barnet också har rätt till vab-ersättning om de tar hand om barnet när det är sjukt. Det är ovärderligt att hjälpas åt, till exempel med att hämta och följa till fritidsaktiviteter.

Till dig som är umgängesförälder

Fundera på hur barnet kan få behålla det du har bidragit med i form av intressen, släktingar och familjekompisar. Det är mycket som ska rymmas inom den begränsade tid du har med ditt barn. Kan du avlasta den andra föräldern gynnar det även barnet.

Fungerar det hyggligt mellan er, utan stora konflikter, är det bra om ni båda – boendeförälder och umgängesförälder – kan vara delaktiga kring barnet. Det innebär att dela information och närvara vid utvecklingssamtal (fysiskt eller digitalt) och andra aktiviteter för barnet.

Var med barnet både på vardag och helg

Oavsett hur barnet bor, försök fördela tiden så att barnet är med er båda under både vardagar och helger. Det är kämpigt att ensam ansvara för vardagens livspussel, och att träffa barnet bara på helgerna är visserligen mysigt men ger ingen delaktighet i vardagen. Kontakten med tränare och lärare är en del av föräldraskapet som helgföräldern annars missar. Att dela på vardag och helg ger också barnet en helhet där båda föräldrarna känner barnet i hela dess tillvaro.

Oavsett hur barnet bor behöver de vuxna vara flexibla

Boende- och umgängesscheman kan behöva diskuteras flera gånger, prövas och följas upp. Även om ni i grunden är överens om lika mycket tid hos er båda kan ni i perioder behöva vara flexibla. Barnet är en lika viktig person i familjen som ni vuxna, och ni behöver väga in barnets behov och längtan vid sidan av jobb, andra åtaganden och praktiska omständigheter.

Att tillmötesgå ett barns behov måste dock inte betyda att det ska bo mer hos den förälder det längtar efter. Väljer ni ändå det kan den förälder som är nummer två på favoritlistan ägna sig lite extra åt barnet – en stund efter förskolan eller en halvdag på helgen. Att ha det fint tillsammans stärker relationen och minskar ojämlikheten.

Sammanfattning – Om barns boende

• Avgörande för barnets boende är barnets behov – inte rättvisetänk mellan föräldrarna.
• Många barn mår bäst av att bo växelvist, i någon form, och ha vardag med båda sina föräldrar.
• För andra barn blir omställningarna för påfrestande. Då måste föräldrarna ändra boendeplanerna för barnets skull, även om det innebär att en förälder träffar barnet mindre.
• Tid med barnet behöver inte betyda att sova över lika mycket. Det kan handla om mer tid på helgerna, att följa med till aktiviteter och liknande.