Skip to main content
Föräldrar   »   Om barns ilska och utbrott

Om barns ilska och utbrott

Märker du att ditt barn är arg oftare efter separationen? Kanske får barnet utbrott oftare nu? Det är vanligt. Här berättar barnpsykologen Malin Bergström mer om barns ilska och hur du som förälder kan hantera den. Små stunder med full närvaro gör ofta stor skillnad när barn känner ilska.

Sammanfattning Om barns ilska och utbrott finns nedan.


Vad kan ilskan bero på?

Skilsmässor innebär ofta att barn förlorar sådant som är viktigt för dem. Det kan handla om kontakt med släktingar, pengar, status eller ett hem de trivdes i. Därför är det inte konstigt att många barn reagerar med ilska och irritabilitet. Ibland handlar ilskan om att man som förälder inte har sin vanliga ork att avleda, skoja och förebygga tendenser till utbrott. Frustrationen kan också bero på frustrationen på att barnets rutiner har slagits sönder. Barn kan också bli arga och avvisande mot den förälder som de upplever är ”skyldig” till skilsmässan. Trots, ilska och ledsenhet går hand i hand. För många är det lättare att bli arg än att visa att man är ledsen. Ilskan kan vara en sorgereaktion som behöver levas ut. Att prata med barn under ett utbrott ger ingenting, eftersom barnet är förblindat av sin känsla. Då är det bättre att försöka lugna. Efter ett utbrott blir barn däremot ofta ledsna och då kan man få chansen att trösta och höra vad det var som blev jobbigt. Försök att inte gå i försvar om du blir anklagad, utan bekräfta att du förstår ilskan och är ledsen för att skilsmässan (eller ditt eget beteende) drabbat ditt barn. Men att ta på sig offerkoftan och sluta sätta gränser för ett argt barn eller en tonåring hjälper inte barnet.

Så kan du agera…

Precis som i andra kniviga lägen i föräldraskapet är vägen framåt i stället att bekräfta känslorna: ”Jag hör att du är jättearg och inte vill se mig nu”, samtidigt som man sätter gränser och genomför det man ska, ”men nu ska vi ändå åka och hälsa på mormor och morfar tillsammans”. På så sätt visar du att du har kontroll över situationen och vägleder barnet i tillvaron, och att er relation tål ilskan. I bästa fall kommer även ledsenheten fram någon gång så att man kan få trösta. Ilskan hos äldre barn, tonåringar och ungdomar kan ibland vara mycket länge. Det bästa sättet att reparera relationen är att fortsätta söka kontakt, stå ut med ilskan och ändå erbjuda närhet och gemensamma aktiviteter. Kanske bekräftar barnet först flera år senare att det kan förstå mer av det som hände vid skilsmässan.

Små stunder i vardagen gör skillnad

Ett råd man ofta ger föräldrar med arga barn är att planera in små stunder i vardagen när man verkligen bara är tillsammans med barnet – känslomässigt tillgänglig och mentalt närvarande. Som separerad förälder kan det rådet vara värt att följa oavsett vilken slags period barnet är inne i. Är man ensamstående med barn kan just sådan uppmärksamhet behövas eftersom vardagen kan bli intensiv när man själv står för hela ruljangsen. Om man har en ny partner kan ett barns relation till den personen underlättas av att man själv ibland också finns bara för barnet. Det kan minska eventuell svartsjuka. Bor man med sitt barn på halvtid eller mer sällan behövs stunderna för att uppväga att man tidvis är ifrån varandra.

Låt samvaron vara i fokus – utan några måsten

Poängen är i stället att just samvaron står i fokus – utan att den ska leda till något annat. Det kräver att vi släpper tankarna på ”sedan” vilket är extra utmanande eftersom vi då släpper lös det tanklösa barnet. Vår hängivelse i kittelleken försvåras av erfarenheten av hur jobbigt det är att lugna ett uppvarvat barn. Det är en naturlig föräldrainstinkt att avvärja lekar redan innan de börjat för att undvika kaos och bråk. Med lite träning kan balansakten mellan att lugna ner och ge sig hän bli en del av föräldraskapet. Och studier har visat att just den balansakten kan göra skillnad, både när det gäller ens relation till barnet och när det gäller bråken.

Sammanfattning – Barns ilska och utbrott

  • Föräldrars separation innebär förluster för barnen av olika slag och det kan göra att barn känner ilska eller irritabilitet.
  • Ilska kan vara maskerad sorg. Det vill säga, det kan vara lättare för barnet att visa ilska än sorg över separationen.
  • Försök att inte gå i försvar om du blir anklagad. Bekräfta istället barnets känslor.
  • Fortsätt söka kontakt, stå ut med ilskan och var fortsatt tillgänglig och erbjud närhet och gemensamma aktiviteter.
  • Små stunder med barnet gör stor skillnad, som fem minuter vid middagsbordet efter maten för att prata lite.
  • Låt samvaron med barnet stå i fokus utan att det ska leda någonstans, utan måsten.

Malin Bergström
Barnpsykolog