Barns ilska och utbrott efter separationen

Vad kan ilskan bero på?

Skilsmässor innebär ofta att barn förlorar sådant som är viktigt för dem. Det kan handla om kontakt med släktingar, pengar, status eller ett hem de trivdes i. Därför är det inte konstigt att många barn reagerar med ilska och irritabilitet. Frustrationen kan också bero på att barnets rutiner har slagits sönder, eller på att du som förälder inte har din vanliga ork att avleda, skoja och förebygga tendenser till utbrott.

Barn kan också bli arga och avvisande mot den förälder som de upplever är ”skyldig” till skilsmässan. Trots, ilska och ledsenhet går hand i hand – för många barn är det lättare att bli arga än att visa att de är ledsna. Ilskan kan vara en sorgereaktion som behöver levas ut.

Att prata med barn under ett utbrott ger ingenting, eftersom barnet är förblindat av sin känsla. Då är det bättre att försöka lugna. Efter ett utbrott blir barn däremot ofta ledsna, och då kan du få chansen att trösta och höra vad det var som blev jobbigt.

Försök att inte gå i försvar om du blir anklagad. Bekräfta i stället att du förstår ilskan och att du är ledsen för att skilsmässan – eller ditt eget beteende – har drabbat ditt barn. Men att ta på sig offerkoftan och sluta sätta gränser för ett argt barn eller en tonåring hjälper inte barnet.

Så kan du agera när barnet blir argt

Precis som i andra kniviga lägen i föräldraskapet är vägen framåt att bekräfta känslorna: ”Jag hör att du är jättearg och inte vill se mig nu”, samtidigt som du sätter gränser och genomför det ni ska: ”men nu ska vi ändå åka och hälsa på mormor och morfar tillsammans”. På så sätt visar du att du har kontroll över situationen, att du vägleder barnet i tillvaron och att er relation tål ilskan. I bästa fall kommer även ledsenheten fram någon gång, så att du får trösta.

Hos äldre barn, tonåringar och ungdomar kan ilskan ibland sitta i länge. Det bästa sättet att reparera relationen är att fortsätta söka kontakt, stå ut med ilskan och ändå erbjuda närhet och gemensamma aktiviteter. Kanske bekräftar barnet först flera år senare att det förstår mer av det som hände vid skilsmässan.

Små stunder i vardagen gör skillnad

Ett råd som ofta ges till föräldrar med arga barn är att planera in små stunder i vardagen när du bara är tillsammans med barnet – känslomässigt tillgänglig och mentalt närvarande. Som separerad förälder är det rådet värt att följa oavsett vilken period barnet är inne i.

Är du ensamstående med barn kan just sådan uppmärksamhet behövas, eftersom vardagen blir intensiv när du själv står för hela ruljangsen. Har du en ny partner kan barnets relation till den personen underlättas av att du ibland finns bara för barnet – det kan minska eventuell svartsjuka. Och bor du med ditt barn på halvtid eller mer sällan behövs stunderna för att väga upp att ni tidvis är ifrån varandra.

Låt samvaron vara i fokus – utan några måsten

Poängen är att själva samvaron står i fokus – utan att den ska leda till något annat. Det kräver att vi släpper tankarna på vad som ska hända sedan, vilket kan vara utmanande eftersom vi då också släpper lös det uppspelta, tanklösa barnet. Många föräldrar drar sig för vilda lekar, som kittellek och busbrottning, eftersom de vet hur jobbigt det är att lugna ett uppvarvat barn. Det är en naturlig föräldrainstinkt att avvärja sådana lekar redan innan de börjat för att undvika kaos och bråk.

Med lite träning kan balansakten mellan att ge sig hän och att lugna ner bli en del av föräldraskapet. Och studier har visat att just den balansakten kan göra skillnad, både för din relation till barnet och för bråken.

Sammanfattning – barns ilska och utbrott

• Föräldrars separation innebär förluster av olika slag för barnen, och det kan göra att barn reagerar med ilska eller irritabilitet.
• Ilska kan vara maskerad sorg – det kan vara lättare för barnet att visa ilska än sorg över separationen.
• Försök att inte gå i försvar om du blir anklagad. Bekräfta i stället barnets känslor.
• Fortsätt söka kontakt, stå ut med ilskan och erbjud fortsatt närhet och gemensamma aktiviteter.
• Små stunder med barnet gör stor skillnad – som fem minuter vid middagsbordet efter maten för att prata lite.
• Låt samvaron stå i fokus, utan måsten och utan att den ska leda någonstans.