Så kan ert barn reagera
Barn är, precis som föräldrar, olika och upplever en separation på olika sätt. För vissa barn är den en västanfläkt, för att de är för små för att förstå eller är sorglösa själar som inte oroar sig i onödan. Det finns också barn som har en obönhörlig tillit till att ni föräldrar kommer att ordna allt och därför anpassar sig till sina nya boenden utan minsta knot. För andra är det en livskris som de behöver mycket tid och stöd för att ta sig igenom. Du anar nog hur det kommer att vara för just ditt barn och vilka reaktioner som kan komma.
Sammanfattning Så kan ert barn reagera finns nedan.
Att barn reagerar på förändringar är sunt och normalt, men det svider ändå i oss föräldrar. När barnet skaver runt med rynkade ögonbryn, bryter ihop för ingenting eller ser på en med ledsna ögon blir det uppenbart att man genom skilsmässan utsatt det för något svårt. I samband med separationen har man dessutom själv sämre förmåga att bemöta sitt barn – man är i gungning och ska samtidigt lösa en massa praktiska saker. Då är det viktigt att komma ihåg att barnet reagerar på förändringen och att reaktionerna kommer att klinga av när man fått styrsel på tillvaron. Och separationen ska faktiskt leda till att alla i familjen mår bättre. Så när barnet reagerar behöver man hjälpa det och ge hopp om att allt kommer att bli bättre.
Det kan ta tid att förstå
Ibland säger vi barnpsykologer att barn reagerar ”randigt”. Det betyder att deras reaktioner kommer i skov och att allt däremellan är precis som vanligt. Kanske hänger det ihop med barns avundsvärda förmåga att vara närvarande i nuet. Kanske upplever de inte heller själva separationen som särskilt svår. De reagerar i stället när de förstår att ni inte båda kommer att vara med på skolavslutningen, eller att de årliga familjeresorna till älsklingsplatsen inte längre kommer att bli av.
Barns reaktioner kan komma i samband med olika konsekvenser av skilsmässan och det vanliga är att de varierar över tid. Vissa har perioder när de sörjer över att deras föräldrar är skilda och fantiserar om att de ska bli ihop igen. För att ett barn ska förstå på sin nya utvecklingsnivå får man som förälder försöka vara tålmodig och återberätta varför man separerade och varför man inte kommer att bli en ”riktig” familj igen.
Barn som inte reagerar
Många föräldrar med barn i växelvist boende beskriver att barnet reagerat mindre än de befarat. Det kan förstås hänga ihop med barnets personlighet, men också med att föräldrarna ordnat situationen på ett sätt som skonat barnet. Även i sådana fall är det förstås viktigt att regelbundet stämma av hur barnet verkar trivas, precis som man gör när man lever ihop som föräldrar.
Som förälder kan man ändå oroa sig över att ett barn går och håller inne med något som det inte visar. Risken för att barnet ska hålla känslorna för sig själv minskar om man har ett pågående samtal om skilsmässan och en öppen stämning där man pratar och visar vad man känner. Man kan också pröva att säga det man uppfattar och se om barnet nappar: ”Jag tycker att du verkar ganska glad och är som vanligt fast vi skilt oss …” Att pressa fram eller pocka på att barn ska ”öppna sig” avråder jag däremot ifrån. Det finns de som inte reagerar alls, eller som reagerar långt senare. Det passar heller inte alla att prata. Om man pressar dem som inte vill eller har behov av att prata kan det i stället få dem att undra om de känner ”fel”.
Tips!
Barn kan berabeta sina känslor och få utlopp för dem på olika sätt. För en del funkar det att prata med en vuxen. Man kan också distrahera sig genom att spela mycket, röra på sig så att känslorna kommer ut rent fysiskt eller prata med kompisar. Inget sätt är bättre än något annat – det viktiga är att man hittar ett sätt som passar en själv.
Allt handlar inte om skilsmässan
Vi föräldrar har ofta skuldkänslor över separationen och tolkar det lätt som att alla reaktioner är kopplade till den. Den inställningen kan vara bra eftersom den gör oss öppna för att barn ska få dela sina känslor, men den kan också leda till att
vi övertolkar eller missförstår vårt barn. Barns utveckling är genomgripande och de går igenom olika faser oavsett hur vi lever.
Om ni samordnar rutiner och samtalar om hur ni hanterar olika utmaningar med ert barn så kan det bidra till ökad tillit.
Sammanfattning
- Barn är, precis som sina föräldrar, olika och hanterar separationen på olika sätt.
- När barn reagerar behöver de få stöd och hopp om att det kommer att bli bättre.
- Barn reagerar ofta ”randigt”, det betyder att reaktionerna kan komma i skov och att allt är som vanligt i tiden mellan skoven.
- Risken för att barn ska hålla tankar och känslor inom sig minskar om man har ett pågående samtal om vad som händer i livet och hur man mår.
- Ibland misstolkar föräldrar barnens reaktioner – allt behöver inte handla om separationen!
