Så vinner du barnets förtroende
Att barn känner att man är tillgänglig för samtal eller stöd är kungsvägen till deras förtroende. Men det är själva handlingen som räknas, inte att du säger att du finns där. Samtalen kommer ofta när man är som minst beredd. Man kanske lagar middag och tonåringen trycker i sig ett berg av mackor strax innan ni ska äta. Här får du veta mer om hur du kan göra för att skapa förtroende och en fin dialog med ert barn.
Sammanfattning av Så vinner du barnets förtroende finns nedan.
Prata om det ni går igenom
Bjud in till samtal genom att till exempel visa en bild från förra årets sommarsemester. Du kan konstatera att det i år kommer att bli annorlunda, när barnet har semester med en förälder i taget. När du pratar om det som varit och det som kommer, hjälper du barnet att få ihop sin bild av familjeförändringen.
Var medveten om dina egna känslor
För att barn ska öppna sig behöver de känna att samtalsklimatet är sådant att du inte blir ledsen eller arg när de berättar något för dig. Givetvis kommer du att bli känslosam när ni pratar om det som är svårt. Bekräfta i så fall att det känns jobbigt, men tala också om att det kan vara skönt att dela jobbiga saker med varandra. Genom att visa hur man kan hantera svåra samtal och känslor blir du en förebild.
Visa att du förstår
Ofta är det bra att mest lyssna. Ta barnets känslor på allvar och lyssna utan att komma med råd, förklaringar eller ha åsikter om hur det borde känna i stället. Sätt dig in i ditt barns situation och förmedla förståelse. Kanske prövar du att själv sätta ord på känslorna genom att till exempel säga: ”När du berättar det här verkar du stressad och orolig över flyttarna, stämmer det?” Sådana samtal hjälper barnet att själv förstå mer av vad det känner och tänker.
Tänk på att samtalet handlar om barnet och barnets perspektiv – inte ditt eget
Du kan ha egna behov av att få förståelse för hur du har agerat under separationen, men om barnet är argt eller anklagande ska du undvika att gå i försvar. När du får lust att tala om hur saker egentligen ligger till, bit då ihop. Samtalet ska inte handla om att barnet ska få samma bild som du av skilsmässan, utan att du ska få höra hur barnet upplever den. Lockelsen att beskriva saker som skett mellan er föräldrar kan vara stor, men berätta bara sådant som gagnar barnet.
Låt barnet prata färdigt utan att du avbryter. Stäm av att du har förstått allt rätt och om du får dela med dig av hur du ser på saken. Ställ gärna följdfrågor som inte har rena ja- eller nej-svar utan som i stället uppmuntrar till fortsätt berättande. För att visa att du lyssnar kan du humma, nicka eller säga saker som ”Och sen …?”, ”Hur känns det då?”, ”Vad tänker du om det?”.
Försök förstå känslorna bakom barnets ord
Tycker du att det är svårt att lyssna och få till ett bra samtal kan du pröva att fokusera på de känslomässiga nyanserna i
det barnet säger. Utläggningarna om hur jobbigt det är att släpa innebandyklubban och sportkläderna mellan hemmen
kan egentligen handla om att vara ledsen över skilsmässan. Om du kan fånga känslorna bakom orden kan samtalet leda
till att barnet känner sig förstått och bekräftat.
Men om du i stället förklarar att ni alla faktiskt måste bita ihop nu när pappa valt att flytta, blir känslan efter samtalet en annan. Låt därför dina följdfrågor inrikta sig på det barnet känner: ”Betyder det att du är ledsen och arg för att du måste bo på två ställen och kämpa med allt det för med sig?”
Prata om din medförälder
Om barnet väljer att prata om sin andra förälder, lyssna utan att blanda in dina egna känslor och synpunkter. Försök att tillsammans förstå vad som hänt mellan dem och vad som känns svårt. När barnet berättar om sin andra förälder ger barnet dig ett förtroende. Att hantera förtroendet om den andra föräldern är en balansgång mellan att vara lojal med medföräldern och med barnet. Självklart använder man inte sådana förtroenden som intäkt för att baktala, skälla ut eller tala illa om sin medförälder. Man behöver inte heller underskatta barnet genom att alltid vara strikt lojal med föräldern.
Balansgången kan vara att bekräfta barnets känslor, kanske genom din egen kännedom om medföräldern, utan att brista i lojalitet med denne. I stället för att föreslå lösningar kan du uppmuntra barnet att prata med sin andra förälder, om du tror det är en framkomlig väg. Verkar din medförälder ha burit sig illa åt kan du fråga om ni ska tala med denne tillsammans. En annan möjligher är att du tar upp det med medföräldern. Respektera hur barnet vill att ni hanterar det.
Sammanfattning – Så vinner du barnets förtroende
- När vi pratar om det som varit och det som kommer gör vi vardagen begriplig för barnen.
- Var medveten om dina egna känslor: det är svårt för barn att prata med en vuxen som är arg eller verkar väldigt ledsen sjläv.
- Tänk på att samtalets huvudperson är barnet – inte du. Var medveten om ifall ditt fokus hamnar på dina egna känslor eller prespektiv.
- Fundera över vad klag över att släpa bandyklubben fram och tillbaka egentligen handlar om för känslor hos barnet.
- Prata om din medförälder. Ge barnet stöd om det behövs, det kan göras på olika sätt.
