Skip to main content
Föräldrar   »   Separationen kan leda till känslor av förlust

Separationen kan leda till känslor av förlust

Separation medför att vi förlorar sådant som varit självklart för oss. Det kan handla om relationer till vänner och familjemedlemmar som tar slut eller drömmar som går om intet. Som föräldrar kan vi hjälpa våra barn hantera separationen. Men vi behöver också ta hand om oss själva i våra egna förluster.

Sammanfattning av Separationen kan leda till känslor av förlust finns nedan.


Tänk målbild

På andra sidan skilsmässan kan livet ha landat på en ny stabil grund. Men innan dess brukar tanken på allt man förlorar i separationen svida. När känslan av oändlig förlust är som starkast kan det hjälpa att vi, både för oss själva och för barnen, värnar om tanken på ett bättre liv längre fram. Det kanske rör sig om månader eller ett halvår. Skapa därför en målbild eller en fantasi som du kan fly till. Kanske handlar den om ett nytt mysigt hem där vardagen är stabil igen. Kanske fantiserar du om en ny förälskelse, någon som lyser upp din tillvaro och får dig att känna dig levande och attraktiv.

Identiteten som en del av ett par

Förlusten av en parrelation kan vara som att mista en del av sig själv. Kanske minns du knappt vem du var utan din partner. När en relation tar slut betyder det att man behöver återerövra sin egen identitet. Relationer formar oss och när de tar slut kan andra aspekter av vår personlighet få ta större plats. Känslan av ensamhet kan ligga som ett moln över dig och färga din syn på världen, och processen att skapa en ny identitet utan din partner kan ta lång tid. Rädslan, förvirringen och bitterheten kan vara ytterst påtagliga den första tiden och behöver få ebba ut innan det nya kan ta plats. På sikt kan det krävas en medveten ansträngning för att gå vidare och inte fastna i känslor av förlust och bitterhet. De som gått igenom den processen beskriver ofta att de mognat och hittat en ny trygghet i sig själva.

Allt din partner gjort i hemmet

Den som förlorar sin partner kan också bli tvungen att erövra ny praktisk kompetens– för den som är ovan kan vardagliga sysslor som att betala räkningar eller laga middag kännas oöverstigliga. Men när du skaffar dig en överblick över det som din partner har stått för kan du växa. Kanske gör du en lista över sådant du behöver skaffa dig kunskap om och börja med att erövra det som verkar minst komplicerat. När du lyckas växer både ditt självförtroende och din kompetens.

En trygg ekonomi

Den ekonomiska standard man haft som par förändras när man ska bo på två ställen. Särskilt om man själv inte har velat separera kan det smärta att förlora den ekonomiska trygghet och standard man varit van vid. Det kan kännas futtigt eller ytligt att sörja sitt hus eller sin lägenhet, men ofta är bostaden en symbol för de drömmar och ambitioner vi hade som par och föräldrar. Men den ekonomiska oron gäller inte bara oss själva. Skuldkänslor gentemot barnen är vanligt och att de drabbas ekonomiskt kan
spä på de känslorna.

Kärnfamiljen

Det kan också kännas som en förlust att mista sin tillhörighet i kärnfamiljen. Även om vi inte har några normativa idéer om vilka familjetyper som duger åt andra, kan fördomsfriheten ta stopp när det kommer till en själv. Att vara frånskild eller ensamstående kan kännas som ett misslyckande, som att man är egoistisk och inte sätter barnen i fokus – som om civilståndet säger något om en människas personlighet. Man kan också förlora ett socialt skyddsnät eller en social position som varit självklar som del av ett par.

Sammanfattning – Separationen kan leda till känslor av förlust

  • Separationer innebär förluster för både barn och vuxna. Om vi föräldrar är medvetna om barnens förluster kan vi mildra dem på olika sätt. Som att hjälpa barnet träffa faster efter att man flyttat längre bort och liknande.
  • För att hjälpa våra barn behöver vi också bearbeta våra egna förluster.
  • Förluster kan bestå av en trygg ekonomi, allt partnern har gjort i hemmet, identiteten att vara en del av ett par.
  • När förlusten svider som mest kan det hjälpa att skapa målbilder som vi kan vila i känslomässigt av hur det kan bli längre fram.
Malin Bergström
Barnpsykolog