Skip to main content
Föräldrar   »   Så berättar ni för barnen om er separation

Så berättar ni för barnen om er separation

Att prata med barnen om separationen är något som många föräldrar fasar för. Men barn förstår ofta mer än man tror och det är viktigt för barnets skull att inte skjuta upp samtalet. Att barnet vet vad som händer lyfter oro som barnet annars behöver bära själv.

Varannan Veckas barnpsykolog Malin Bergström ger svar på varför det är viktigt att prata med barnen om separationen och hur vi kan tänka för att underlätta så mycket som möjligt för barnet i en jobbig situation.

Sammanfattning finns längst ned för dig som är på språng!


Varför är det så jobbigt att prata med barnen om separationen?

Därför att vi föräldrar ska vara barnens trygghet och stabilitet. Men vid en separation är det vi vuxna som rubbar deras värld. Vi är inte stabila och bryter liksom ett slags grundkontrakt med barnen. Vi skjuter därför ofta upp samtalet med barnen för ingen förälder vill göra sitt barn ledset.

Gör krisen att det är extra svårt för oss vuxna att prata med barnen?

Ja. När vi själva är i kris är vår hjärna i ett överlevnadsläge som gör det svårt att finna rätt ord. Vår mentala kapacitet fokuserar på det grundläggande – överlevnad, dagliga rutiner och enkla lösningar. Hjärnan går på högvarv för att processa förändringarna vi står inför. Priset för detta är att vår skärpa, kreativitet och logik går på sparlåga. Vi får svårare att vara empatiska och leva oss in i andras behov. Innan vi har bearbetat våra upplevelser är det svårt att göra skeendet begripligt för våra barn. Även om vi för egen del tror att skilsmässan ska leda till något bättre kan det vara svårt att känna att den gynnar barnen. Det är svårt att göra dem ledsna och samtidigt förmedla trygghet och hopp när mattan precis dragits undan i ens eget liv.

Det låter som att det är viktigt att prata med barnen om separationen i tid?

Ja, det är viktigt eftersom när man berättar blir separationen pratbar och verklig för alla. Det barnen kanske känt på sig får en förklaring. Även om sanningen gör ont kan det vara ännu värre att känna på sig något och behöva bära det ensam. När barnen får veta får de möjlighet att dela sina frågor och funderingar. Barn är ofta duktiga på att både läsa av känslomässiga stämningar och tolka ordlös kommunikation.

Kan man förbereda sig på något sätt inför samtalet för att göra det lite lättare för alla?

Absolut! Det finns ett par saker som föräldrarna kan prata igenom för att kunna ge så genomtänkta svar som möjligt:

  • Utgå från barnet. Barn behöver få höra hur ni tänkt att deras liv ska gestalta sig och ofta är deras frågor konkreta. Fundera därför tillsammans igenom vad som är viktigt ur barnets perspektiv. Hur kommer det bli med boendet, kompisar och skola? Kommer Alice att fortsätta träffa Vera på förskolan varje dag? Hur gör man med gosedjuren? Kan jag gå kvar i samma skola?
  • Praktiska förändringar. Det är vanligt att man inte vet hur allt det praktiska ska lösa sig, som var man ska bo och hur man kommer att göra med barns boende, grejer, rum och annat. Berätta hur läget är, men förvissa dem om att ni kommer att ordna allt, även om ni inte kan säga exakt hur just i dag. Ha gärna några olika scenarier som ni beskriver på ett positivt sätt. Lova ingenting som ni inte vet om ni kan hålla, men beskriv vilka lösningar ni hoppas kunna hitta.
  • Ha en gemensam linje. Om ni står långt ifrån varandra och är oense och osams är det extra viktigt att ni pratar ihop er innan ni berättar. Om separationen inte är ett gemensamt beslut behöver ni hitta ett sätt att beskriva det sanningsenligt, men utan att belasta barnen med överflödig information eller egna känslor av besvikelse och övergivenhet. Fokusera på det som handlar om ert föräldraskap. För era barn är det viktigaste att ni är deras föräldrar – inte vad som hänt i er vuxna parrelation.
  • Enskilda samtal. Om konflikten är så intensiv att ni inte kan prata med barnen om separationen tillsammans utan bråk är det bättre att ni pratar med era barn var och en för sig. Ha då gärna era samtal samma dag eller i alla fall nära i tid. Tala utifrån eget perspektiv och undvik till varje pris att säga något negativt om den andra föräldern, men tillstå att ni just nu är arga på varandra. I infekterade lägen är det extra viktigt att förmedla hopp. Försäkra att du kommer att jobba på att hitta en bättre relation till den andra föräldern och att känslor går över. Var tydlig med att de kommer att ha fortsatt kontakt med er båda. Säg att föräldrar kan vara väldigt arga på varandra just när de skiljer sig, men att de fortfarande älskar sina barn lika mycket och kommer att ta hand om dem. Barn förstår att man är ledsen när man går igenom något jobbigt, men de behöver få veta att det går över. De har kanske själva erfarenhet av att ha bråkat med någon som de sedan blivit vän med igen.
  • Om en förälder försvinner. Om en av er inte kommer att ha kontakt med barnen – var öppna med det. Försök att förklara frånvaron på ett sätt som de kan förstå: ”Nu är pappa så ledsen och arg att han har flyttat. Jag vet inte när ni träffar honom igen, men vi ska försöka lite längre fram.” Genom att vara öppen och ärlig ger du barnen en chans att fråga och reagera på det som händer. Det är svårt att bekräfta saknaden efter någon man själv är besviken på, men det är viktigt att barnen får prata om de känslorna. Att förlora kontakten med en förälder är ofta en förlust även om föräldern haft brister i sitt föräldraskap. Barn som tappar vardagskontakten med en förälder behöver extra stöd av sin andra förälder för att bearbeta förlusten.
  • Lyssna in barnen. Spekulera inte kring barnens upplevelser och mående utan lyssna in dem istället. Genom att säga något om bakgrunden till separationen, som att ”mamma och jag har känt att vi inte är så glada tillsammans, vi tycker olika om saker och blir irriterade på varandra”, så visar man att separationen handlar om vuxenrelationen. Idag fortsätter de flesta barn att ha en vardagsrelation till båda sina föräldrar. Det gör att de inte behöver undra över sina upplevelser och fantisera på egen hand utan får möjlighet att fråga och bearbeta tillsammans med båda föräldrarna.
  • Att själv bli ledsen under samtalet. Det är mänskligt, men vänd ditt fokus mot barnen igen så fort du har samlat dig. Gå inte iväg. Ta emot deras känslor och frågor utan att försvara er eller prata bort. Barn har rätt att ställa frågor som är obekväma för er. Förbered er innan på hur ni ska svara på möjliga frågor.

Spelar det någon roll om man berättar tillsammans eller själv?

De flesta föräldrar väljer att prata med barnen om separationen tillsammans. Det visar att ni båda finns kvar och kan prata gemensamt. Ni vet båda vad som har sagts och har sett reaktionerna, vilket gynnar föräldrarnas fortsatta kommunikation kring hur de ska bemöta och ta hand om frågor och reaktioner. Ett fruktbart gemensamt samtal kräver dock att de kan lägga era egna meningsskiljaktigheter och känslor åt sidan. Samtalet är ett tillfälle att visa att ni trots separationen kommer att fungera som ett föräldrateam som tar hand om ert barn även i fortsättningen. Kan ni hitta eller behålla ett sådant fungerande team blir konsekvenserna av skilsmässan mindre kännbara.

Man måste också förstå att för barn är samtalet bara början i att förstå och så småningom acceptera att familjen ska fungera på ett nytt sätt. Barn tar in känslomässigt laddad information i omgångar och frågor och funderingar dyker upp efter hand.

Vad händer när man har berättat för barnen?

Det är bra att ha en plan för vad ni ska göra efter att ni har berättat. Det är vanligt att barn drar sig undan och visar att de vill smälta det de har fått höra på egen hand. Gå efter och visa att du finns där, men håll dig på avstånd om barnet vill att du ska göra det. Pressa framför allt inte fram ett samtal, men visa att du är redo att prata när barnet själv tar initiativet. Håll dig i närheten även om du inte direkt får hålla om och trösta. Kanske sätter du dig utanför den stängda dörren. Hosta gärna lite så att det märks att du finns där, men tjata inte. Det är inte barnets uppgift att trösta den vuxna.

  • Gör något tillsammans. Om det är möjligt så är det fint att få göra något med båda föräldrarna efter samtalet. Kanske lagar ni barnets favoritmat, tittar på en serie på tv eller spelar spel. Föreslå en aktivitet som du vet att barnet tycker om eller något som hjälper det att lugna sig. Din uppgift är att försöka ge vad barnet vill ha och behöver, inte det du tänker kan vara bra. Släpp alla eventuella uppfostringskrav och satsa på att skapa ett lugn.
  • Låt barnet styra. Det är viktigt att ha respekt för barnets bearbetning och låta det prata när det är redo. Att bli pressad att prata ”ut” eller ”av sig” kan vara skadligt. Barn behöver ta in och bearbeta information i portioner och däremellan få vila och tänka på annat. Efter den här typen av samtal är känslan av trygghet och lugn viktigare än att allt blir sagt. Kanske väljer barnet också att prata (eller chatta) med någon annan. Framför allt tonåringar kan vilja söka tröst och stöd hos kompisar och det måste du respektera. Ha bara koll på att de stöttar på ett positivt sätt. Det är viktigt att barnet får känna att det fortfarande finns både en vardag och en trygghet.Försök att fånga möjligheterna till samtal när ditt barn tar initiativ till det. Lägg undan det du har för händer och visa att du är tillgänglig, även om du står i kö i mataffären eller hämtar på förskolan.
  • När en ska gå. Förbered i förväg om en av er kommer att gå hemifrån eller flytta omedelbart. Beskriv när barnen kommer att träffa föräldern igen och den kontakt de kan ha digitalt. Se till att ni är tillgängliga de första dagarna även om ni inte är hemma med barnen. Föreslå avspända aktiviteter eller sådant ni kan hjälpa till med.

Sammanfattning – prata med barnen om separationen

  • Vänta inte med att berätta när ni väl har bestämt er för att separera.
  • Förbered gemensamt svaren på de frågor som barnet eller barnen kan tänkas ställa.
  • Ju yngre barn desto mer konkreta behöver ni vara. Prata på barnets nivå och använd ord som det kan förstå. Skapa lugn och trygghet och ge en känsla av hopp. Det här fixar vi föräldrar – vi har en plan!
  • Berätta konkret hur ni tänker ordna tillvaron efter separationen. Bekräfta om ni är ledsna men att ni vet att det kommer att bli bättre.
  • Ta emot känslor och frågor utan att försvara er eller börja prata om något annat.
  • Att själv bli ledsen när man talar om svåra saker är mänskligt. Återgå till samtalet när du samlat dig.
  • Försäkra barnet om att ni båda älskar det och alltid kommer att ta hand om det (om så är fallet).
  • Ljug inte, men belasta aldrig barn med vuxensaker. Vad verkar viktigt att få veta?
  • Barn tar in svåra saker i små portioner. Fånga alla känslor och frågor när de kommer, även om det råkar vara i kön i mataffären eller på väg till ett viktigt jobbmöte.
  • Försök att förmedla hopp även om det känns riktigt tungt just nu. Kanske känner barnet någon annan vars föräldrar har separerat och som nu mår bra?

Läs mer:

BRIS Så pratar ni med barnen om skilsmässan

Elisabeth Scholander, jurist och familjeexpert