Avsluta parrelationen för ett stabilt föräldrasamarbete

Det kan ta tid att gå vidare

Det första steget mot ett välfungerande föräldrateam är att avsluta er parrelation. Är du chockad, arg eller i sorg över skilsmässan hjälper det att hålla isär det som hänt er som par från ert föräldraskap. Den som lämnar relationen kan redan ha skilt kärleksrelationen från föräldraskapet – för den som upplever separationen som en chock tar processen längre tid.

Att bearbeta och sörja ett uppbrott kan vara ett långt sorgearbete, och det går ofta på tvärs mot de snabba idealen i vårt samhälle. ”Vadå, har du inte gått vidare ännu?” frågar någon efter ett halvår och förväntar sig en rolig singelkompis att gå ut och festa med. Men psykisk smärta och psykologiska läkningsprocesser kan leva inom oss i många år och kan inte stressas fram. Under tiden behöver vi ändå hitta ett fungerande föräldraskap – barnets liv kan ju inte sättas på paus.

Tänk dig två parallella spår

För att gå vidare kan du tänka på er relation som två spår – ett parspår och ett föräldraspår. I parspåret hamnar känslorna som rör ditt ex som kärlekspartner, i föräldraspåret det som gäller din medförälder. De två spåren har olika kommunikationsvägar, ton och innehåll. Parspåret är den del av relationen som du sörjer och bearbetar.

Föräldraspåret ska ni i stället behålla och utveckla, och här ska den tänkande hjärnan råda. Det får inte användas som förevändning för att komma åt en person som sårat dig, eller för att älta oförrätter och svek. Föräldrateamet utgår från barnets bästa och ska byggas kring barnet. Det amerikanska uttrycket ”when they go low, we go high” sammanfattar en inställning som gör föräldrateamet starkt. Sätt en ära i att uppträda schysst även när din medförälder inte förmår att hålla ihop.

Undvik triggers

För att inte fastna i känslorna som hör till er parrelation kan det hjälpa att undvika triggers. Här är förstås kontakten med din medförälder en nyckel. Det är bra att skapa en förutsägbar, neutral och korrekt kontakt.

Välmenande kompisar och släktingar kan vilja ta ditt parti och bekräfta hur illa du har blivit behandlad. Om du säger att du förstår deras omtanke men att du måste jobba på lojaliteten till din medförälder, så kan de förstå vilket stöd du behöver.

Att förutse jobbiga situationer är också till hjälp. Fester och middagar där du är den enda singeln kan få dig att känna dig övergiven. Kanske vill du ha en ”avkylningsperiod” innan du återupptar den delen av ditt sociala liv.

Barn kan också trigga de här känslorna. Barnet kanske längtar efter sin andra förälder eller vägrar samarbeta så fort någonting blir det minsta stressigt. Eftersom sådana situationer är ofrånkomliga kan en räddning vara att på förhand tänka ut vad du ska säga och göra – öva, så blir du mindre känslomässigt pressad. Använd fraser som ”jag vet att du längtar efter pappa, och i morgon ska du få träffa honom och ha det mysigt. Men nu ska jag försöka trösta dig”. Eller ”ja, mamma är mycket bättre på att göra flätor. Nu har ju du och jag ett träningsläger för det”.

Betydelsen av förlåtelse

Förlåtelse handlar om att släppa taget och lägga saker bakom sig, och i stället ägna sin energi åt nuet och framtiden. Därför är det i grunden en egoistisk process att förlåta sitt ex, eftersom det hjälper dig att koppla loss och gå vidare.

Förlåtelse kan verka praktiskt och önskvärt att sträva efter men kan inte skyndas fram. Förlåtelse kräver att vi sörjer och ältar våra upplevelser, så att de inte längre smärtar eller belastar oss. Det handlar mindre om att faktiskt säga ”jag förlåter dig” än om att själv komma till ro med det som hänt.

Förlåtelse innebär inte heller att man ursäktar ett beteende. Man kan förlåta, kanske för att man inser att den andra inte kunde bättre, mådde dåligt eller var omogen, även om man inte ursäktar lögner, otrohet eller svek.

Ur ert barns perspektiv är förlåtelsen gynnsam eftersom den skapar lugn i dig och i ditt förhållande till din medförälder. Men förlåtelseprocessen handlar om er parrelation och är inte avgörande för barnet. Ett fungerande samarbete och en fungerande kommunikation i föräldrateamet bygger inte på att ni har förlåtit eller ursäktat varandra – utan på att ni har skilt ut föräldraskapet från er parrelation.

Styrkan i att kunna förlåta sig själv

Att förlåta någon annan kan vara svårt, men för en del av oss är det svårast att förlåta oss själva. Det är vanligt att vi i turbulensen råkar säga och göra sådant som vi senare ångrar. Ha tålamod med dig själv i detta! Du är bara en människa och går igenom en svår period. Att reagera barnsligt och egoistiskt när man är i kris är mänskligt och säger ingenting om vem du är på djupet. Det betyder inte att du på sikt kommer att fungera på en lika låg nivå. Det viktiga är inte heller vilka enskilda saker du har sagt eller gjort, utan att du kan reflektera över dem och hitta strategier för att göra annorlunda framöver.

Din och barnets relation är unik

Vila i att relationen till barnet är unik. Det finns ingen annan relation där du får lika många chanser att reparera, ställa till rätta, be om ursäkt och börja om.

Föräldrar är faktiskt bara människor (som försöker!)

Föräldraskapet tillåter oss att mötas i det jobbiga, gå vidare tillsammans – och falla dit igen. Någon har sagt att det tar lika lång tid att fasa ut någon ur sitt liv som den tid man har levt tillsammans. Parrelationer avslutas sällan lika spikrakt i praktiken som i teorin, och slut betyder inte alltid helt slut. Föräldrar fortsätter att vara varandras ICE-kontakt i mobilen, lagar mat och fixar bilen åt varandra långt efter att de flyttat isär. Vi ringer varandra när det är svårt och ligger med varandra fastän vi har gjort slut. Och om vår medförälder träffar en ny partner får vi plötsligt för oss att allt ändå inte är för sent och vill bräda den nya. Vi pratar sällan om att separationsprocesser ser ut så här, men det är faktiskt det vanliga. Även om processen vacklar kan ni arbeta för att skapa ett stabilt föräldrateam.