”Det är tryggt med en stor familj som min!”

Vardagen är självklar när man är liten

Matilda är 18 år och går i gymnasiet. Tillsammans med sin bror bor hon växelvis – hos mamma och hennes man och hos pappa och hans fru. Dessutom har hon fyra bonusbröder, tre hos mamma och en hos pappa. Matilda var fyra år när föräldrarna separerade och hon och brodern började bo växelvis.

– Jag var ju liten när mamma och pappa skilde sig så jag minns knappt livet innan. De träffade nya partners som hade barn och det var självklart för mig att alla skulle vara en familj. Jag tror det har med åldern att göra, att man är mycket här och nu. Det var först senare, när jag blev äldre, som det slog mig att ”tänk om pappa och Linda skiljer sig?!”. Då fick jag alla, på båda sidor, att lova att vi skulle vara en familj i alla fall, säger hon. – Och vi barn bråkar så klart som alla andra syskon, men vi vet att vi har varandra oavsett, tillägger hon.

Vi barn har en speciell gemenskap

Matilda är glad över sin stora familj, och kontakten med bonusbröderna är viktig för henne. Att vara många barn i familjen ger en speciell gemenskap, säger hon.

– Jag minns särskilt att min sex år äldre bonusbror tog sig an mig och tog hand om mig. Vi hade liknande intressen och älskade att rita båda två så vi hängde mycket. Om jag var ledsen för något eller hade bråkat med någon fanns han alltid där för att prata och lyssna. Så fint! När man är en så stor familj på båda sidor så kan ens föräldrar inte alltid prata och syskonen blir extra viktiga då, menar hon.

Rädd att bli bortglömd

Det har gått bra att dela tiden mellan föräldrarna tycker Matilda. Hon tänker tillbaka och säger att det märktes att båda föräldrarna ansträngde sig för att det skulle funka att bo i två hem.

– Mamma fanns alltid där per telefon när jag saknade henne. Det var jätteviktigt för mig att kunna ringa henne när jag ville. Då behövde saknaden inte bli så stor. Vi pratade ofta och det passade mig bra. Det var viktigt att mamma och pappa lyssnade in mig där och att det alltid var okej att ringa mamma när jag behövde det, säger hon.

När hon fick bonussyskon hände det att hon oroade sig för att hennes pappa skulle glömma bort henne – att hon skulle bli ersatt av ett annat, nytt barn i familjen. Hon undrade: ”Är han mer med min pappa nu än vad jag är? Har de roligare än vad vi brukar ha?” Det var jobbigt att höra att de hade hittat på roliga saker när hon inte var hemma.

Jobbigt med avstånden mellan hemmen

En sak som var jobbig med att bo växelvis var när Matildas pappa flyttade till andra sidan stan. Det var tufft för henne och brorsan att behöva pendla långt, tycker hon när hon ser tillbaka.

– Det var jobbigt, att pendla så mycket hela tiden. Jag kommer ihåg att jag var riktigt sur över det. Rent praktiskt ledde det till att vi ju inte kunde bo hos pappa när vi började skolan tidigt, säger Matilda. – Stora avstånd gör det också svårare för alla när man glömmer saker, vilket ju kommer hända förr eller senare. Då är det bra om de vuxna tar ansvar och hjälper till att hämta och lämna prylar och inte dumpar allt i knät på barnen så de måste lösa det. Våra föräldrar försökte lösa så mycket det gick men det var lite trixigt ibland ändå, säger hon.

När ens förälder träffar en ny

Matilda lägger till att det också kan vara tufft när ens förälder träffar en ny. Hon tycker att det är viktigt att de vuxna tar det lugnt, även om det kan vara svårt när man är nykär.

– Jag förstår att man som förälder kanske önskar att allt ska vara som en film med en änglakör som sjunger, för att man själv är så kär – men barnen är inte där! Barnen behöver få lugn och ro och tid att lära känna den nya, utan krav på någonting egentligen. Man kan ses ute ganska länge och hitta på saker. Sedan, när man faktiskt känner varandra lite, kanske man kan börja hänga hemma och göra saker som man som barn gör med sin familj eller nära vänner, menar Matilda. – Pushar man på som förälder kan man faktiskt förstöra chanserna att allt landar väl, bara för att man har så bråttom själv.

Viktigt att allt inte ändras på en gång

Barns behov av att skynda långsamt kan också visa sig i att det är skönt att få behålla sina egna rutiner, även när bonusfamiljen bildas och man blir fler hemma, menar hon.

– För mig, pappa och brorsan var det svinviktigt att behålla vårt mys med riskakor och Nickelodeon. Det var vår grej. Allt behöver liksom inte ändras för att familjen utökas. Det blir lite nytt, men vi har också vårt, typ, säger hon. – Det behöver vuxna respektera och inte försöka trycka ihop alla till en familj för tidigt.

– Sen fyller man ju på med nya traditioner och vanor tillsammans i takt med att tiden går. Då är det bra att få göra egna saker med sin bonusförälder. Jag och Linda brukade måla naglarna till exempel, och alla fick sin tid med varandra, lägger hon till.

Tipset för en fin relation med bonusbarnen

Matilda tror att sättet att närma sig bonusbarnen spelar stor roll för hur relationen blir. En bra utgångspunkt är att vara intresserad av barnen på riktigt, tycker hon.

”Vem som ingår i ens familj är viktigare än sättet man bor på!”

Matilda har flera kompisar som växt upp i två hem, precis som hon själv. Men ibland möter hon andra som inte har gjort det och som ibland förutsätter att det är hemskt eller sorgligt att bo växelvist.

– Jag kan verkligen störa mig på när folk tycker synd om en för sättet man har växt upp på, i stället för att se vilken familj man har. Jag har en jättefin familj och jag har haft två trygga platser att växa upp på, i stället för en. Om det varit tjafs någon gång, som det ju blir i alla familjer, är det alltid lugn och ro i den andra delen av familjen. Det är så skönt, säger hon och tillägger: – Det mesta i min uppväxt har varit jättefint, och det är viktigt för mig att få ge det perspektivet också!

Sammanfattning – ”Det är tryggt med en stor familj som min!”

Artonåriga Matildas berättelse om hur det är att växa upp i en stor bonusfamilj:

• Barn möter nya situationer utifrån sin ålder och mognad. För då fyraåriga Matilda var det självklart att alla i den nya familjen hörde ihop.
• Hon och hennes bonusbröder fick en fin och trygg relation. De hjälptes åt och tog hand om varandra – och gör det fortfarande.
• Ibland var det oroligt att inte bo med båda sina föräldrar hela tiden. Det hjälpte att kunna ringa mamma när det behövdes, och att pappa var tydlig med att inget barn kunde ta hennes plats.
• Det är skönt för barn när föräldrarna bor nära varandra. Det gör det lättare att hämta glömda saker och komma i tid till skolan.
• Om ens förälder träffar en ny partner är det viktigt att ta det långsamt, på riktigt, och låta barnen lära känna den nya på sina villkor – inte de vuxnas.
• Det är viktigt att bonusföräldern har ett äkta intresse av att lära känna en som barn. Det märks tydligt om frågorna bara ställs för att imponera på den nya partnern.
• För barn är det viktigare vilka som ingår i ens familj och hur man har det tillsammans än sättet man bor på!