Barnets rättigheter vid separation

Ungefär 65 000 barn per år har föräldrar som separerar och de allra flesta landar fint i sin nya livssituation. För att hjälpa föräldrar att komma överens i besluten som ska tas om barnens boende och liv efter uppbrottet, är det viktigt att föräldrar utgår från barnens lagliga rättigheter.

Barnen har rätt till en röst och åsikt även om de inte själva får bestämma

Tre saker som är viktiga att veta som förälder:

Barnen har en laglig rätt att få säga sin mening och berätta hur de känner och skulle vilja ha det. Men det är föräldrarna (vårdnadshavarna) som bestämmer och ska ta ansvar för att barnen efter separationen mår bra och ges möjlighet att få en fin och nära relation till alla sina föräldrar.
Du som förälder har inga rättigheter till dina barn. Det är deras bästa som ska vara avgörande för föräldrars beslut om t ex var barnet ska bo, var barnet ska gå i skola och hur ofta barnet ska träffa föräldrar det inte bor mest med.
När föräldrar har gemensam vårdnad om barnen ska ni tillsammans ta beslut i viktiga frågor om barnet. Kan ni inte komma överens ska det alternativet väljas som blir bäst för barnet. Alltid vad som blir bäst för barnet. Aldrig utifrån föräldrarnas behov och åsikter om vad som blir mest rättvist för föräldrarna.

Barns rättigheter enligt lag

Sammanfattning av 6 kap 2 a § föräldrabalken

Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vem eller vilka som ska ha vårdnad om barnet, var barnet ska bo eller hur ofta barnet ska träffa den förälder hen inte bor med. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar ska väga mycket tungt i besluten. Hänsyn ska tas till barnets vilja beroende på barnets ålder och mognad.

Artikel 9 Barnkonventionen

Barn som inte bor med båda föräldrarna ska ha rätt att träffa båda två regelbundet.

Artikel 12-15 Barnkonventionen

Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet ska barnet höras och barnets intresse komma i första rummet. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras.

När får barnet själv bestämma?

Det finns en vanlig missuppfattning om att när barnet är 12 år får hen själv bestämma i alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Det stämmer inte. Barnet har oavsett ålder rätt att få uttrycka sin åsikt i allt som rör dem men det är först när de är tillräckligt mogna att fullt ut förstå betydelsen av kontakt med alla föräldrar som de också själva får bestämma i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Det är också därför det är vanligt att domstolar inte tar hänsyn till barnets vilja i sina domslut. Även om barnet alltid ska få möjlighet att uttrycka sin vilja kan man inte lägga ansvaret på ett yngre barn för väldigt viktiga beslut som får stor påverkan på deras liv.

Barn behöver uppmuntran att träffa båda sina föräldrar

Det är vanligt att vuxna skilsmässobarn som växt upp med bara en förälder i vuxen ålder önskar att omgivningen hade hjälpt till och uppmuntrat en kontakt med den andra föräldern under uppväxten. Därför att om man inte umgås bygger man inte relation och bygger man inte relation kan man heller inte uppleva samvaro och gemenskap med den andra föräldern. Bara om någon förälder är våldsam, missbrukar eller lider av psykisk sjukdom, kan det vara nödvändigt att skydda ett barn från en förälder.

Utgångspunkten i svensk rätt är annars att barn långsiktigt mår allra bäst när hen regelbundet träffar och umgås med båda (eller alla) sina föräldrar. Svensk rätt erkänner idag bara två juridiska föräldrar trots att många barn idag växer upp i regnbågsfamiljer med ibland 3, 4 eller fler föräldrar.

Vad betyder barnets bästa enligt lagen?

Det har gjorts många barnpsykologiska studier kring barns bästa. Malin Bergström är en av forskarna i Elvis-projektet som sedan 2011 forskar på hur barns mående påverkas i växelvis boende.

I svensk rätt har det utvecklats en praxis genom domstolsavgöranden där man prövat olika frågor om barns bästa. Att barnen mår bäst av att ha en nära och god relation med båda sina föräldrar väger tyngst när domstolarna avgör frågan. Övriga faktorer som spelar stor roll vid den juridiska bedömningen kan sammanfattas ungefär så här:

Barns behov av en nära och bra relation med båda sina föräldrar trumfar att en av föräldrarna är slarvig, glömsk eller är dålig på att kommunicera och samarbeta. Det krävs mycket allvarliga skäl för att domstolarna ska anse att det är bättre för barnet att endast ha en vårdnadshavare, inte ha kontakt med eller regelbundet träffa båda sina föräldrar.
Barn mår bra av kontinuitet varför man generellt inte anser det bäst för barnen att ändra någonting som barnet har etablerat som tryggt och invant. T ex anses det inte bättre för barnet att flytta till en annan ort och tvingas byta skola om de under en längre tid bott på ett ställe, gått i skola och etablerat en gemenskap och trygghet med en förälder, vänner eller släktingar på orten där barnet bor.
Närhetsprincipen. Det ska inte vara onödigt långt och svårt för barnet att ta sig till och från skolan, kompisar eller andra i familjen.
Den förälder som bäst tillgodoser barnets behov av båda sina föräldrar anses ofta vara den bästa vårdnadshavaren och/eller boendeföräldern.
Föräldrar ska så långt möjligt samarbeta i frågor som rör barnen. Om det finns allvarliga brister i föräldraskapet p g a våld, missbruk eller sjukdom anses det vara för barnets bästa att den andre föräldern får ensam vårdnad.
Fler omsorgsfulla vuxna anses vara tryggt för barnet.
Om båda föräldrarna är lika lämpliga är det bäst för barnet att den förälder som bäst tillgodoser barnets behov av kontakt och en nära relation till den andre föräldern ges vårdnad eller blir boendeförälder.