Barns sorg, oro och nedstämdhet

Så kan sorg, oro och nedstämdhet visa sig hos barn

Många barn blir oroliga när föräldrarna flyttar isär. För barn i skolåldern kan skilsmässan väcka skuldtankar om sådant de själva gjort och kopplar till separationen: hade allt blivit annorlunda om jag hade bråkat mindre? Kanske bär barnet på en allmän oro i kroppen som det inte riktigt kan sätta ord på. Tankarna kan vara skrämmande, och kanske undrar barnet om det är ”normalt”. Även tonåringar kan känna sig skyldiga och fundera på om de känner ”rätt” eller ”fel”. En del tänker att de borde vara ledsnare och skräms av sin känslokyla. Andra oroar sig i stället för att de reagerat för starkt och att det påverkat föräldrar eller syskon negativt.

Vuxna behöver visa vägen

Även för äldre skolbarn och tonåringar kan skilsmässan vara det första riktigt svåra som drabbar dem. De har ännu inte utvecklat strategier för att hantera motgångar och saknar erfarenhet av att ta sig igenom en svår period och sedan må bra igen. En vuxen behöver bekräfta att livet innehåller svåra perioder, men att man kan gå vidare och se ljust på tillvaron igen. Kanske tänker barnet att allt har förändrats för alltid och tappar hoppet för en stund. Vissa beskriver att inget längre spelar någon roll efter skilsmässan. Det är en normal reaktion när man är sorgsen och nedstämd, men den innebär också en risk om den leder till negativa val – som att strunta i skolarbetet eller dra sig undan kompisarna.

Ringa in oron

För att förstå hur du kan hjälpa ditt barn behöver du ringa in vad oron och sorgen handlar om. Vad är det barnet sörjer? Är det något i vardagen som inte fungerar? Vad bottnar oron i? Det kan vara pengar, att behöva flytta, att glömma sina saker, att föräldrarna ska träffa nya partner så att barnet själv glöms bort, framtiden, att vara ett ”skilsmässobarn”, hur föräldrarna mår (är mamma ensam? dricker pappa?) eller att det känns orättvist mellan föräldrarna (pengar, ny partner, vem som får bo kvar). Känner sig barnet osynligt, som om ingen orkar med det – eller vill det inte belasta sina redan tyngda föräldrar?

Öppna upp för samtal

Även om du har många frågor du vill ha svar på är det ofta bättre att lyssna än att peppra barnet med frågor. Öppnar du för samtal och visar att du finns där ökar chansen att barnet delar sin oro med dig.

Stötta och hjälp barnet

För att hjälpa barn behöver man förstå vilket slags stöd de vill ta emot. Vill barnet prata, eller behöver det få vila från det svåra och tänka på annat? Kanske gör ni något mysigt tillsammans, eller så lyssnar barnet på musik eller träffar kompisar. Den som är orolig och ledsen mår ofta bra av att känna gemenskap med andra. Ibland kan man fråga rent ut: ”Vill du att jag hjälper dig på morgnarna så att du kommer upp i tid till den nya bussen?” Konkret stöd kan hjälpa barnet att slappna av.

Förutsägbarhet, rutiner och ökad fysisk närhet brukar också hjälpa. Ett barn som tidigare varit ”för stort” för att bäras till förskolan eller sitta i knät framför Bolibompa kan behöva den extra tryggheten igen. Äldre barn och tonåringar kan behöva avlastning, både praktiskt och känslomässigt, om de till exempel oroar sig för logistiken kring flyttarna eller för hur ett yngre syskon har det. Uppmuntra gärna barnet att bjuda hem kompisar, eller ta själv initiativ till en middag med kompisar och deras föräldrar – det kan bryta tendenser till isolering.

Ge hopp om att det blir bättre

Många barn oroar sig för föräldrar som mår dåligt efter separationen. Bekräfta i så fall att du är ledsen eller orolig, men att du kan hantera dina känslor, tar hjälp att bearbeta dem och kommer att må bättre framöver. Barn kan också behöva prata med någon utomstående: en släkting, en kompis förälder, skolsköterskan, en kurator eller andra barn i en stödgrupp för barn som upplevt en skilsmässa. Det viktigaste för den som är ledsen och orolig kan vara att få känna hopp om att det blir annorlunda längre fram.

Sammanfattning – om sorg, oro och nedstämdhet

• Många barn blir oroliga när föräldrar flyttar isär. Känslorna kan visa sig som skuldkänslor eller tankar om att känna ”rätt” eller ”fel”.
• Vuxna behöver visa barn att livet kan vara tufft men att det finns en väg framåt.
• Ringa in känslorna och ta reda på vad de beror på. Det kan handla om oro för pengar, föräldrarnas mående eller framtiden.
• Avsätt tid att vara med barnet i vardagen, i korta och långa stunder, och lyssna på vad barnet har att säga.
• Möt barnets behov på det sätt barnet behöver – extra närhet, praktisk hjälp kring flyttarna för tonåringen och så vidare.
• Barn behöver få känna att saker och ting kommer att ordna sig – ge barnet hopp om det!