Kan små barn bo växelvis?

Livet för nyblivna föräldrar

Det är omvälvande att bli förälder. För den som separerar medan barnet är litet – eller kanske innan barnet ens är fött – blir samarbetet kring barnet en extra utmaning. Det är helt naturligt att som nybliven förälder längta efter lugn och ro med sin bebis. För den som ska få igång amning eller matning kan medförälderns önskan om att också få ta hand om barnet nästan kännas som ett intrång. Som nybliven förälder befinner du dig i ett kraftfält av biologiska, psykologiska och sociala drivkrafter som gör dig särskilt känslosam och sårbar. Tanken på att vara ifrån sin bebis kan väcka ångest och ilska – känslor som kan förstärkas av frågor eller krav på växelvist boende för en liten bebis.

Om spädbarns behov

Ur barnets perspektiv är det naturligt att bli omhändertaget av flera personer under de första åren. Många föräldrar delar i någon mån på föräldraledigheten, och över 80 procent av alla barn är inskrivna på förskolan. Barn kan alltså tidigt knyta an till flera närvarande vuxna – och det är viktigt för barnet att bli omhändertaget av alla sina föräldrar från början. Om föräldern är engagerad tidigt ökar nämligen chansen att hen fortsätter vara närvarande som förälder. När barn tas om hand av varje förälder på egen hand väcks förälderns lyhördhet och barnets anknytningsrelation aktiveras.

Barnets anknytningssystem slår på när barnet blir ledset, trött eller hungrigt och söker trygghet, skydd och tröst. När exempelvis en pappa lugnar barnet frigörs hormonet oxytocin i hans kropp och hans känslomässiga lyhördhet för barnet ökar. Om mamman alltid är närvarande och ”rycker in” händer inget av detta mellan pappan och barnet. Det riskerar i stället att befästa hans roll som mindre viktig än mammans – även när barnet blivit äldre.

Historiskt har mammornas försprång i kontakten med barnen bidragit till att många barn förlorat kontakten med sin pappa efter en separation.

Parallella relationer

För barn är det svårt att förlora kontakten med en förälder, även om den föräldern haft en biroll. Idag vet vi att barns anknytningsrelationer till båda föräldrarna utvecklas parallellt under de första åren. Det är alltså helt naturligt att de finns sida vid sida – så länge båda föräldrarna får chansen att ta hand om barnet på egen hand. Det kan vara en bra utgångspunkt för funderingar kring växelvist boende längre fram.

Är övernattningar i två hem bra eller dåligt för de minsta barnen?

När vi planerar små barns umgänge och boende måste vi utgå från erfarenhet och teoretisk kunskap, eftersom vetenskapligt stöd saknas.

Det bästa för barnen tycks vara att successivt bygga upp tryggheten med båda föräldrarna. Innan bebisen bor och sover hos båda turas man i stället om att vara med barnet på dagarna och byts av ofta.

Separerar ni under bebisens första år bör ni utgå från hur ansvaret för barnet var fördelat före separationen. Har ni samma vana att ta hand om barnet och den lilla tyr sig till er båda kan ni turas om. Börja med korta perioder och öka tiden hos varje förälder när ni känner att det fungerar. Tänk timmar, inte dagar, under det första halvåret efter separationen.

Kan ni inte ses så ofta kan det ta lite längre tid innan föräldra-barnrelationen sätter sig. Det är förstås ingen fara – sånt är livet. Men ni behöver ta hänsyn till det, för det innebär ofta att det dröjer längre innan barnet kan tillbringa längre perioder hos föräldern. Det gäller även övernattningar. Barn och föräldrar har också olika behov. Det viktigaste är att både barnet och ni finner er tillrätta och trivs.

Bygg tillit till varandras omsorgsförmåga

Den som har separerat eller kanske aldrig bott ihop med den andra föräldern har ofta mindre förtroende för dennes föräldraförmåga än par som lever under samma tak. Det kan därför bli känslomässigt laddat att ha barnet varannan natt. Förmodligen vill den förälder som haft hand om barnet mest i början vara tillgänglig om barnet vaknar och är ledset. För den andra föräldern kan det vara svårt att förstå att just övernattningarna är särskilt känsliga – man sover ju ändå på natten.

Om en förälder har svårt att släppa taget hjälper det om den andra är mjuk och lyhörd för barnets behov. Bekräfta att du ser medförälderns oro, men försäkra samtidigt att barnet kommer att tas om hand och tröstas när det vaknar. För att oron ska släppa måste dock den andra föräldern få prova – och få chansen att hitta sina egna sätt att lugna barnet på nätterna.

Gör en långsiktig plan tillsammans

Den som själv känner separationsångest och skräck när barnet lämnas på förskolan ger barnet sämre förutsättningar att trivas. På samma sätt kan barnet reagera negativt på bristande respekt och tillit mellan föräldrarna i samband med övernattningar.

Det allra bästa är om ni kan prata ihop er och göra en långsiktig plan och upptrappning som alla kan leva med. Kom ihåg att visa respekt för varandras känslor och behov. Förklara för varandra varför ni reagerar som ni gör och berätta om era rädslor. Ingen är proffs på att ta hand om ett barn i början. Dela med er av era erfarenheter, även situationer där ni inte lyckats trösta eller lugna barnet. Paradoxalt nog kan det vara lättare att lita på den som vågar visa sin osäkerhet än på den som aldrig gör det. Föräldrar behöver också vara ödmjuka inför att barnet har en egen personlighet och vilja – planen måste utgå från barnet. Det kan vara mammigt eller pappigt i perioder, och ett förkylt barn kan föredra den ena föräldern under tillfrisknandet.