Det är många aspekter att tänka på när man ska planera barnens boende. Barn har rätt att få veta vad som händer omkring dem och varför. De har också rätt att få uttrycka sin mening och säga vad de tycker om beslut som påverkar deras liv. Men det är föräldrarna som har ansvaret att fatta kloka beslut som passar barn. I takt med att de växer upp ska barnens vilja tillmätas allt större betydelse.
Sammanfattning av ’När får barn själva bestämma var de ska bo?’ finns nedan.
Det är barnets vårdnadshavare som bestämmer var barnet ska bo. Om vårdnaden är gemensam bestämmer föräldrarna tillsammans och om en förälder är ensam vårdnadshavare bestämmer den föräldern själv. Föräldrarna (här avses vårdnadshavarna) behöver väga in barnets egen uppfattning i beslutet.
Hur delaktiga barn ska vara i beslut om deras boende är en balansgång. Föräldrar behöver skydda barnen från att behöva välja mellan sina föräldrar. Föräldrar behöver också väga in vad barn önskar och mår bra av. Barn är sårbara och behöver få vila i att vuxna fattar beslut om vad som är bäst för dem, men de är också experter på sina egna liv. Barn har rätt att säga vad de tycker och bli lyssnade på. Låt därför barnen vara delaktiga i besluten men inte ansvariga för dem. Det är vårt ansvar som vuxna att ordna familjesituationen så att den passar barnen.
I stället för att fråga barnet hur det vill bo kan vi vuxna diskutera oss fram till hur vi vill ordna boendet. Beskriv sedan bakgrunden till förslaget, varför ni tänkt att det ska bli bra och hur ni ska hjälpa barnet att trivas. Lyssna sedan, direkt och indirekt, på reaktionerna. Ibland är barn tydliga, och då tar vi hänsyn till deras önskemål. Ibland, när reaktionerna är ordlösa, krävs det att vi läser av dem med magkänslan.
Barn är ofta lojala med ett rättvisepatos och väger därför in våra behov och önskemål i sina beslut. Vetskapen om att vi vuxna är beredda att ändra oss om det visar sig att barnet inte trivs, kan göra det lättare att pröva. När ni kommit överens om ett upplägg prövar ni det under till exempel tre månader. De flesta behöver ett par månader för att vänja sig, komma in i en rytm och landa. Om man justerar schemat för snabbt kan det i sig försvåra trivseln eftersom barn också behöver stabilitet. Försök istället att
hjälpa till med det som blir svårt.
Efter prövoperioden utvärderar ni, lyssnar in barnet, justerar det som inte passar eller skapar nya rutiner. Är samtalsklimatet ansträngt kan ni stämma av på varsitt håll och har föräldrasamtalet på egen hand. Familjerätten erbjuder sådana samtal om ni vill ha stöd av någon utomstående.
Det bästa är alltså ha en dialog kring barnets boende och andra viktiga frågor. Det finns inga lagbestämmelser som säger när barnets vilja ska tillmätas en avgörande betydelse. I flera fall i praxis har dock barnets egen vilja tillmäts avgörande betydelse vid en samlad bedömning av omständigheterna om barnets bästa från det att barnen varit omkring tolv år. Det förekommer att även yngre barns vilja har stor betydelse för boendefrågan.
I praktiken blir det en praktisk fråga hur man som förälder ska få hem en 14-åring, som är 185 cm lång och har 44 i skostorlek, om han inte vill bo hos en. Barnets egen vilja är alltså avgörande för att boendet att fungera över tid.
Malin Bergström Barnpsykolog, docent och författare
10 april 2024
"Vändningen kom när vi hittade Varannan Vecka-appen. Det är mindre tjafs och båda har bättre koll. Känns så skönt!”
"Tusen tack för denna app, denna har fått oss att äntligen kommunicera!”
