Så påverkar toxiska meddelanden till medföräldern ditt barn

Barnet behöver inte läsa meddelandet för att påverkas

Många av de konflikter jag möter hos separerade föräldrar utspelar sig i dag i mobilen. Det kan vara ett sms som skickas sent en kväll, ett mejl fullt av anklagelser eller en rad korta, syrliga meddelanden om en glömd gympapåse. Det är lätt att tänka att det stannar mellan er vuxna. Barnet ser ju inte vad som skrivs.

Men barn har en suverän radar för stämningar. Ett vanligt misstag är att tro att barn tar mer skada av öppna bråk än av en tyst och kylig konflikt. I själva verket känner de av och anpassar sig efter stämningen, oavsett om aggressiviteten är öppen eller dold. I en amerikansk dagboksstudie med 116 familjer väckte det mest oro hos barnen när föräldrarna hotade eller förolämpade varandra, var fientliga – eller drog sig undan från varandra. Lugna diskussioner, stöd och värme gjorde dem i stället tryggare (Cummings m.fl., 2003). Forskarna förklarar det med teorin om barns känslomässiga trygghet: barn känner hela tiden efter om föräldrarna är trygga, och konflikter mellan dem rubbar den känslan (Davies & Cummings, 1994).

Fem vägar som meddelandena tar till barnet

1. Genom ditt mående

Meddelandet plingar till mitt i middagen. Pulsen stiger, du läser det igen, formulerar svar i huvudet och hör inte längre vad barnet berättar om sin dag. Konflikter mellan föräldrar låser energi som barnet behöver. En amerikansk genomgång av 39 studier visar att konflikter mellan föräldrar hänger ihop med ett strängare och mindre accepterande föräldraskap (Krishnakumar & Buehler, 2000). Konflikten kan alltså nå barnet genom hur du är som förälder, även när barnet aldrig ser själva bråket. Det gäller både den som skickar och den som tar emot.

2. Genom skärmen

Barn läser mer än vi tror. Notiser syns på låsskärmen, surfplattan delar konto med mobilen och skolbarn lånar telefonen för att spela. Äldre barn och tonåringar kan läsa över axeln, eller leta själva. Och det skrivna ordet stannar kvar. Något som sägs i affekt kan blekna, men ett meddelande där det står att pappa är värdelös eller att mamma är en dålig förälder kan barnet läsa om och om igen. Barnet älskar er båda och känner igen sig i er båda, så ett angrepp på den andra föräldern kan kännas som ett angrepp på barnet självt.

3. Genom att barnet hamnar mitt emellan

När den skriftliga kontakten blir för infekterad slutar många föräldrar att höra av sig till varandra alls. Då blir barnet lätt budbärare: ”Säg till mamma att …”. Barn i den rollen lägger mycket tankekraft på hur saker ska framföras utan att spä på konflikten.

Att hamna mitt emellan sätter spår. I en klassisk amerikansk studie intervjuades 522 ungdomar ungefär fyra och ett halvt år efter föräldrarnas separation. De som kände sig fast mellan sina föräldrar mådde sämre, och den känslan var vanligast när föräldrarna hade mycket konflikter och samarbetade dåligt. Det var framför allt genom känslan av att vara fast som konflikterna hängde ihop med hur ungdomarna mådde (Buchanan, Maccoby & Dornbusch, 1991).

4. Genom överlämningarna

Det som skrivs i chatten följer med till hämtningen på förskolan: stela miner, tystnad och ett hej som aldrig blir sagt. Barnet ser att något är fel men inte vad. Små barn uppfattar stämningar och är särskilt sårbara eftersom de är så beroende av er. Skolbarn kan börja ta ansvar för de vuxnas mående – de biter ihop, döljer sina egna behov och försöker muntra upp. Då saknar de inte bara stöd själva, de lägger också sin kraft på att stötta er.

Stressen kan också märkas på natten. I en amerikansk studie där 8–9-åringar bar en sömnmätare på handleden i en vecka sov barnen kortare och sämre, och var tröttare, ju mer konflikter det fanns mellan föräldrarna (El-Sheikh m.fl., 2006).

5. Genom det barnet lär sig om relationer

Barn lär sig hur relationer fungerar genom att se hur vi vuxna gör. Långvariga konflikter ger en negativ bild av relationer och av hur man löser konflikter, och barn som växer upp med mycket bråk blir ofta själva mer aggressiva. Ilskan kan komma ut i skolan eller bland kompisar, vilket gör livet ännu krångligare för barnet. Konflikterna skapar också stress och oro som påverkar koncentrationen, och då kan både skolarbete och vänskaper bli lidande.

Det kan slå tillbaka mot dig själv

Den som är arg nog att skriva hätska meddelanden har ofta svårt att låta bli att visa föraktet även inför barnet – med en suck, en kommentar eller ett meddelande som läses högt. Kanske hoppas man, medvetet eller inte, att barnet ska förstå vem som har rätt. Forskningen pekar åt andra hållet. De amerikanska psykologerna Jenna Rowen och Robert Emery har frågat nästan tusen unga vuxna om hur deras föräldrar talade om varandra. De som hade varit med om att föräldrarna svartmålade varandra kände sig mindre nära båda sina föräldrar – men framför allt den förälder som oftast stod för nedvärderingen. Forskarna beskriver det som en bumerang: nedvärderingen skadar i första hand den egna relationen till barnet, inte barnets relation till den andra föräldern (Rowen & Emery, 2018, 2019).

Det finns också en hoppfull sida. Professor Linda Nielsen vid Wake Forest University i USA har gått igenom forskningen om föräldrakonflikter och boende. Hon konstaterar att kvaliteten på relationen mellan förälder och barn säger mer om hur barn klarar sig än konflikterna mellan föräldrarna – med undantag för de allra mest extrema konflikterna (Nielsen, 2017). Du kan inte styra vad din medförälder skriver, men du har stor makt över hur ditt barn har det hos dig – och över vad du själv skickar.

Därför är skrivna meddelanden extra lömska

• Ingen röst, inget ansikte. Mottagaren får själv fylla i tonen, och när tilliten är låg blir tolkningen ofta den värsta tänkbara.
• Snabbt och impulsivt. När vi är arga har impulserna från känslocentrum företräde framför logiken. Ett meddelande kan vara skickat innan den tänkande hjärnan har hunnit ikapp.
• Lätt att det blir pingpong. Ett svar föder ett nytt, och plötsligt har en fråga om en tandläkartid blivit en uppgörelse om hela er historia.
• Det sparas. Meddelanden kan läsas om, skärmdumpas och skickas vidare – och kan dyka upp långt senare, till exempel i en vårdnadstvist.

Så skriver du meddelanden som skyddar barnet

I min bok Att skiljas med barn beskriver jag kontakten i föräldrateamet med tre ledord: neutral, korrekt och trevlig. Det kan låta som ett skämt när man är som argast, men en lite affärsmässig ton minskar risken för konflikter och missförstånd. Skriv till din medförälder som du skulle skriva till en kollega du inte riktigt gillar: vänligt, kort och sakligt.

• Håll dig till barnet och det praktiska. Hur har barnet mått, har något särskilt hänt och vad behöver den andra föräldern veta inför sin vecka?
• Skilj på parspåret och föräldraspåret. Det som hör till er gamla kärleksrelation – sveket, sorgen, ilskan – behöver bearbetas, men inte i meddelanden till din medförälder. Föräldraspåret ska handla om barnet och får inte bli ett sätt att komma åt den som har sårat dig.
• Bestäm när ni läser och svarar. Med fasta tider, till exempel en gång på kvällen, är du förberedd när du öppnar meddelandena och slipper reagera på stående fot.
• Läs igenom en extra gång innan du skickar. Är du upprörd, sov på saken eller be någon du litar på att läsa först. Stryk allt som inte är neutralt, sakligt eller handlar om föräldraskapet, och skriv inte med VERSALER.
• Ställ dig frågan: om mitt barn råkar se det här, är det okej? Om svaret är nej, skriv om.
• Låt aldrig barnet bli kanalen. Skicka inga meddelanden via barnet och låt det inte läsa, höra eller hjälpa till att formulera svar.

När du får ett toxiskt meddelande

Ibland är det du som tar emot meddelandena. Det är tungt, och det är lätt att svara med samma mynt. Men beteenden förstärks när de ger utdelning. Den som vill bråka kan uppleva allt som eldar på konflikten som en framgång. Om du håller dig neutral och inte ger påhoppen näring ökar chansen att de självdör.

• Svara bara på det som rör barnet. ”Tack, jag hämtar Elsa klockan 16 på torsdag.” Resten låter du ligga.
• Ha en standardfras. Till exempel: ”Jag svarar gärna på frågor om barnen när vi båda är lugna.”
• Skydda barnet från din reaktion. Läs inte upp meddelandet, visa det inte och älta det inte med barnet. Ring hellre en vän.
• Du är inte skyldig att stå ut med kränkningar. Om kontakten bara blir bråk kan ett parallellt föräldraskap vara en väg framåt, med minimal och strukturerad kontakt i en bestämd kanal.
• Ta hjälp. Familjerätten i kommunen erbjuder samarbetssamtal. Om du eller ditt barn utsätts för hot eller våld – vänd dig till polisen och socialtjänsten.

Om barnet redan har sett eller hört

Vi är alla människor, och under en separation säger och skriver de flesta av oss någon gång saker vi ångrar. Det viktiga är vad du gör sedan. Har barnet läst eller hört något, bekräfta att det var fel och att det inte är barnets ansvar. Du kan till exempel säga: ”Jag blev så arg att jag skrev dumma saker till pappa. Det var inte okej, och det är inte ditt fel. Det är vi vuxna som ska lösa det här.”

Det finns forskning som talar för att reparationen spelar roll. I amerikanska experiment reagerade barn mindre negativt på vuxnas bråk när de fick veta att konflikten hade lösts – även när det skedde bakom stängda dörrar, eller när en vuxen efteråt berättade att man hade kommit överens (Cummings, Simpson & Wilson, 1993). Ni behöver inte låtsas vara sams, men barnet behöver få höra att ni vuxna tar ansvar för konflikten.

Relationen till ditt barn är unik. Ingen annan relation ger dig lika många chanser att reparera, be om ursäkt och börja om.

Så kan appen hjälpa

I Varannan Vecka-appen går varje chattmeddelande genom AI-filtret TalkSafe innan det skickas. Mildare formuleringar som riskerar att trappa upp en konflikt flaggas för avsändaren tillsammans med ett förslag på en lugnare version. Grövre meddelanden blockeras helt och når aldrig mottagaren. Under Inställningar kan du slå på ett striktare filter som gäller allt som skickas både till och från dig. Läs mer i Så fungerar det striktare AI-filtret.

Ett filter ersätter inte er egen vilja att skydda barnet. Men det kan ge dig den där extra sekunden att tänka efter innan något skickas – och den sekunden kan göra stor skillnad för ditt barn.

Läs mer

• Ständiga bråk mellan föräldrar – hur blir det för barnen?
• Medföräldern talar illa om mig inför barnen
• Hur ska vi kommunicera om barnen?

Forskning och källor

• Bergström, M. (2018). Att skiljas med barn. Bonnier Fakta.
• Buchanan, C. M., Maccoby, E. E., & Dornbusch, S. M. (1991). Caught between parents: Adolescents’ experience in divorced homes. Child Development, 62(5), 1008–1029.
• Cummings, E. M., Goeke-Morey, M. C., & Papp, L. M. (2003). Children’s responses to everyday marital conflict tactics in the home. Child Development, 74(6), 1918–1929.
• Cummings, E. M., Simpson, K. S., & Wilson, A. (1993). Children’s responses to interadult anger as a function of information about resolution. Developmental Psychology, 29(6), 978–985.
• Davies, P. T., & Cummings, E. M. (1994). Marital conflict and child adjustment: An emotional security hypothesis. Psychological Bulletin, 116(3), 387–411.
• El-Sheikh, M., Buckhalt, J. A., Mize, J., & Acebo, C. (2006). Marital conflict and disruption of children’s sleep. Child Development, 77(1), 31–43.
• Krishnakumar, A., & Buehler, C. (2000). Interparental conflict and parenting behaviors: A meta-analytic review. Family Relations, 49(1), 25–44.
• Nielsen, L. (2017). Re-examining the research on parental conflict, coparenting, and custody arrangements. Psychology, Public Policy, and Law, 23(2), 211–231.
• Rowen, J., & Emery, R. E. (2018). Parental denigration: A form of conflict that typically backfires. Family Court Review, 56(2), 258–268.
• Rowen, J., & Emery, R. E. (2019). Parental denigration boomerangs versus alienates: Parent–child closeness, reciprocity, and well-being using multiple informants. Family Relations, 68(1), 119–134.